Hon är en av damhockeyns stora genom tiderna.
I våras spelade hon sin sista match och nu väntar nya utmaningar för Emma Nordin.
– Det känns vemodigt men samtidigt också spännande. Vägen är inte helt utstakad ännu, säger Emma som i samband med SDHL-premiären hyllades av Luleå när hennes tröjnummer hissades upp i taket i Coop Norrbotten Arena och hon blev medlem i Luleå Hockey Legend.
Hon är född och uppvuxen i Örnsköldsvik med MoDo som moderklubb. Där var också där hon gjorde sina första åtta säsonger i SDHL (tidigare Riksserien) och vann också ett SM-guld. Men det är Luleå som hon förknippas allra mest med. I Luleå blev det tio säsonger, 362 matcher och 508 poäng, och under dessa säsonger vann hon sex SM-guld.
Att kalla Emma Nordin för en ikon i Luleå, och i svensk damhockey är inte någon överdrift.
I samband med SDHL-premiären den 5 september valde Luleå också att hylla henne genom att hissa upp hennes tröjnummer i taket.
– Det är stort, vackert och känslosamt. Svårt att greppa, med tiden kanske man landar i det. Men det kommer att ta ett bra tag, säger Emma.
Vi flyttar bakåt i tiden, till när Emma Nordin kom in i hockeyns värld.
– Jag vet ju att pappa (Urban) spelade, och även mamma (Ann) spelade men det var mer på plojnivå för henne. Det var nog pappas hockeyspelande som fick mig in i det hela. Jag har fått berättat för mig att jag var tre år första gången jag åkte skridskor och jag tyckte det var hur roligt som helst. Sedan när jag var sju-åtta år hade jag turen att MoDo startade ett flicklag och sedan den dagen har jag spelat hockey, berättar Emma.
Andra idrotter under ungdomsåren?
– Jag spelade fotboll länge, var faktiskt på väg att söka in på fotbollsgymnasium. Innebandy spelade jag också, och jag höll också på med backhoppning, det var stort i Örnsköldsvik där och då.
Det blev hockey för Emma. Ett val hon aldrig haft någon anledning att ångra. Hon har fått uppleva massor, både nationellt och internationellt. Och medaljer har hon samlat på sig, i alla fall på den nationella scenen. Däremot har det inte blivit någon medalj internationellt och det finns en match hon grämer sig över, riktigt mycket.
– OS i Sotji 2014, bronsmatchen mot Schweiz. Vi hade 2–0-ledning efter två perioder innan förfallet kom. Schweiz gjorde fyra mål i rad och till slut förlorade vi med 3–4. Det kommer alltid att vara en tagg för mig. Det och när vi åkte ut ur A-VM 2019 är min värsta ögonblick under hockeykarriären, säger Emma.
Annars är det här med Damkronorna, eller Tre Kronor Dam som det numera heter, någonting som Emma värdesätter mycket:
– Att ha fått vara en del av det, spelat många mästerskap, är verkligen ärofyllt.
Emma gjorde fyra OS och vid det sista, i Peking 2022 fick hon det ärofyllda uppdraget att vara svensk fanbärare vid invigningen.
Vem är den bäste tränaren du haft?
– Den är jättesvår att svara på. Det finns flera olika utifrån olika aspekter. Sture Andersson är en som jag hade i yngre år. Vilken passion och hängivenhet han hade. Han gjorde allt ideellt och han la all sin själ i det. Otroligt fin person. Peter Elander vill jag också lyfta fram. Otroligt kompetent, stor passion och mycket erfarenhet. Han kunde få spelare och människor att växa. Fredrik Glader är den tredje som jag vill nämna. Kompetens och engagemang är det första jag tänker på. Han fick spelare och lag att prestera. Skulle säga att han har varit en stor pusselbit för att Luleås verksamhet är vad det är.
Vi vänder på det, tränare du kom mindre bra överens med?
– Klart att man har haft ledare som man kanske inte haft samsyn med. Men jag är uppfostrad att man ska ha respekt, och visa hänsyn för alla människor, även de man inte har samsyn med.
Vilka har betytt mest för dig under alla år?
– Givetvis närmsta familjen. Föräldrar, syskon och sambo. De har alltid varit mina största supportrar, samtidigt också mina största kritiker, på ett positivt och bra sätt.
Vem är den bästa du spelat tillsammans med?
– Michelle Karvinen, Jenni Hiirikoski och Gunilla Andersson.
Bästa du mött?
– Marie-Philip Poulin.
Värsta motståndaren, spelare eller lag, du mött?
– Det finns stökiga och bökiga enskilda spelare man stött på. Men spontant skulle jag vilja säga att det var under min tid i MoDo. Då hade vi en väldig rivalitet med Brynäs. Det var hårt när vi möttes och det kunde bli riktigt bistra duster mellan oss.
Bästa hockeyminnet?
– Här vill jag svara att det finns flera. Olika inom olika kategorier. Första guldet är alltid första guldet. Stort. Vinna guld på hemmaplan i en utsåld arena är också ett stort minne. Sedan när jag som 18-åring spelade mitt första OS i hockeyns Mecka, Kanada är ett oförglömligt minne.
Någon annan händelse, stort som smått, som du aldrig glömmer?
– När jag fick höra historier om hur unga grabbar lekte att de var Emma Nordin när de spelade hockey, eller landhockey på rasterna i skolan. Det är barriärbrytande.
Drömyrke som liten?
– Jag, precis som många andra, fantiserade om att bli hockeyproffs.
Emma har haft en lång och framgångsrik karriär. Varit med om massor av saker. Men finns det någonting från karriären som hon ångrar? Så här svarar hon på det:
– Jag har faktiskt ställt den frågeställningen till mig själv några gånger. Jag har funderat på hur framgångsrik jag hade kunnat vara om jag varit lite mer ego-driven. Men det slutar alltid med samma svar. Det är inte jag. Jag är den jag är och jag ångrar ingenting i min karriär.
Vilken egenskap, från vilken spelare och vad, skulle du velat haft?
– Lite mer av det individuella självförtroendet som Connor McDavid har. Att vara den avgörande mönsterbrytaren, att kunnat haft den edgen. Eller kanske lite som attityden ”Foppa” hade som spelare. Bemästra det tuffa och hårda spelet som han kunde. Häftigt.
FAKTA
Namn: Emma Nordin.
Ålder: 34.
Födelseort: Örnsköldsvik.
Position: Forward.
Moderklubb: MoDo Hockey.
Klubbar under karriären: Luleå HF, KRS Vanke Rays.
Mästerskapsmedaljer: SM-guld x 7, SM-silver x 2, ryskt mästerskap x 1, JVM-brons x 1.
Övrigt: Två gånger utsedd till svensk ishockeys bästa damspelare. Spelat fyra OS och sex VM.
Drömfemman som hon spelat med och med henne själv på en forwardsposition: Kim Martin – Gunilla Andersson, Jenni Hiirikoski – Michelle Harvinen, Emma Nordin, Michela Cava.
Not: Emma Nordins tröjnummer 29 är det sjätte numret som hissats upp i taket i Coop Norrbotten Arena. De fem första: 12 Johan Strömwall, 35 Jarmo Myllys, 4 Stefan ”Skuggan” Nilsson, 28 Roger Åkerström och 7 Jan Sandström.
PATRICK EDLUND