Tjeckoslovakien var utsedd som värd för de 36:e världsmästerskapen genom tiderna. Men drygt ett halvår innan turneringen skulle starta beslöt Tjeckoslovakien att avstå från arrangemanget på grund av bråk och oroligheter i landet som kallats Pragvåren. Istället blev det Sverige som fick stå som värd. Med tanke på att förberedelsetiden för arrangemanget blev relativt kort så genomfördes mästerskapet på ett riktigt bra sätt. De sex deltagande nationerna möttes i en dubbelserie och nästan 200 000 åskådare såg matcherna som gick av stapeln i Johanneshovs Isstadion. Noterbart också att det här var första gången i VM-historien som A-, B- och C-gruppen inte i spelades på samma ställe och vid samma tidpunkt. B-VM spelades i Ljubljana, Jugoslavien och fick se Östtyskland vinna samtliga sina sju matcher. C-VM spelades också i Jugoslavien, men i Skopje och där segrade Japan på samma poängantal som Schweiz. Det som fällde avgörandet var att Japan vann inbördes mötet mellan nationerna.
I A-VM var i vanlig ordning Sovjet stora favoriter. Sovjet kom till Stockholm med sex raka mästerskapsguld i bagaget och inte någon trodde det skulle bli annorlunda vid det här tillfället. Men det blev en dramatisk turnering om man ser till medaljpositionerna. När det hela summerades efter to omgångar hade Sovjet, Tre Kronor och Tjeckoslovakien samtliga spelat ihop 16 poäng. Tjeckoslovakien blev den stora förloraren i sammanhanget trots att man lyckades besegra Sovjet i båda matcherna. Men Tjeckoslovakien föll dubbelt mot Tre Kronor, Tre Kronor som i sin tur förlorade båda mötena med Sovjet. Inför sista dagens spel var det Tjeckoslovakien som satt i förarsätet. Men Tre Kronor vann mot Tjeckoslovakien med 1–0 efter mål av Roger Olsson i slutet av den första perioden. Tjeckoslovakien jagade kvittering, och VM-guld, men Leif ”Honken” Holmqvist var strålande i Tre Kronors kasse och höll tätt. Inför den sista matchen i turneringen var då förutsättningarna att ett sovjetiskt poängtapp mot Kanada skulle betyda VM-guld till Tre Kronor.
Kanada tog också ledningen mot Sovjet och där och då var Tre Kronor världsmästare. Men Sovjet kom tillbaka, besegrade Kanada och säkrade därmed sitt sjunde raka mästerskapsguld. Tjeckoslovakien ramlade, på några timmar, ned på tredjeplatsen. De båda nordamerikanska nationerna, Kanada och USA, hade en tung turnering. Kanada slutade fyra men var aldrig med i racet om några medaljer. USA var en stor skuffelse. Tio matcher och tio förluster säger egentligen allt. På turneringens första dag förlorade USA med 2–17 mot Sovjet, mittperioden slutade 0–11. Tre Kronors silver var klart positivt. Leif ”Honken” Holmqvist utsågs till turneringens bäste målvakt och bland forwards gick utmärkelsen till Ulf Sterner. Sterner var också poängkung i Tre Kronor med fem mål och nio assists. Målbäst bland svenskarna var Stig-Göran Johansson och Lars-Göran Nilsson som båda två nätade sex gånger.
På den nationella scenen blev Timrå IK historiskt genom att vinna två JSM-guld under en och samma säsong. Anledningen till Timrås dubbel var att JSM 1968 hade delats upp på två spelår, kvalomgångar i mars och slutspel i november. Den modellen visade sig inte vara så bra och därför spelades JSM 1969 på ett spelår. I JSM 1968 gjorde Timrå rent hus i slutspelet eller vad sägs om resultaten Rögle 9–4, Leksand 10–5 följt av 10–2 i finalen mot Djurgården. Timrå var ett väloljat lag med toppar i backarna Tommy Andersson och Stefan Pettersson, samt forwards Håkan Pettersson och Åke Söderberg. I JSM 1969 spelade Timrå final mot Leksand och vann med 5–2. Priset till finalmatchens bäste spelare gick till Kent Othberg, målvakt i mästarlaget. I TV-pucken avancerade Värmland och Västerbotten till final. För övrigt femte gången som dessa båda distrikt tog sig till final, och tredje gången de möttes i densamma. Värmland vann finalmatchen med 3–0, Värmlands fjärde seger i turneringen.
Söndag 16 januari 1938 spelade Leksands IF sin första hockeymatch (seger mot Mora IK med 11–0). 31 år och ytterligare en månad senare var Leksand för första gången svenska mästare. Söndag 23 februari 1969 var datumet när den sista omgången av SM-serien spelades. Brynäs IF, mästare tre år i rad, toppade tabellen och hade gjort det från omgång tre och framåt. Men det var Leksand som fick fira när krutröken lagt sig. Brynäs spelade sin avslutningsmatch borta mot Västra Frölunda IF. Göteborgarna hade också guldchans inför avslutningen och visste att de behövde besegra Brynäs med tre mål. Det lyckades man inte med. Västra Frölunda vann med 6–4 sedan Håkan Wickberg reducerat i slutsekunden. Men det innebar ändå att det var två förlorare i Frölundaborg för samtidigt lyckades Leksand ta en poäng i Kempehallen mot MoDo. 1–1 blev det efter att Folke Bengtsson gjort Leksands mål, ett mål som betydde att Leksand kom upp i totalt tio poäng i SM-serien vilket var ett mer än både Brynäs och Västra Frölunda. Leksand hade därmed vunnit SM-guld före storfavoriten Brynäs.