1964 vann Brynäs IF sitt första SM-guld. 1965 var det dags för en ny klubb att för första gången kliva upp på den svenska hockeytronen – Västra Frölunda IF. Göteborgarna var, som nykomlingar, målskillnad ifrån att vinna SM-guld redan 1962. Efter den succén var Västra Frölunda ett lag som inför varje säsong nämndes som en guldkandidat. Fullträffen lät dock vänta på sig några år. Säsongen 1964/1965 var Västra Frölunda som bäst när det gällde som mest. I grundserien gick Västra Frölunda en hård kamp med Brynäs IF och Västerås IK om segern, Västra Frölunda vann till sist med en poängs marginal. I SM-serien blev det fortsatt kamp mellan Västra Frölunda och Brynäs. Den här duon var i en klass för sig vilket understryks av det faktum att AIK som blev tabelltrea hade nio poäng upp till andraplatsen och Brynäs.
I SM-serien kopplade Västra Frölunda greppet när man i den fjärde omgången vann i Gävle mot Brynäs med 5–1. Västra Frölunda hade redan i omgång två klivit upp som tabelletta, en position man aldrig släppte, men man kunde heller aldrig slappna av. Västra Frölunda radade upp segrar, men detsamma gjorde Brynäs. I den näst sista omgången, den 13:e, kunde Västra Frölunda säkra SM-guldet via klara 7–2 borta mot Västerås. Då spelade det inte någon roll att man i den sista omgången, på hemmaplan inför 10 000 åskådare, förlorade mot Brynäs. I januari 1946 spelade Västra Frölunda sin första match i seriesystemet. 1965 var man bäst i landet. Lars-Eric Lundvall var härföraren i guldlaget. Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson slitvarg och pådrivare. Gert Blomé en ledargestalt. Målvakten Ingemar Caris och forwarden Leif ”Blixten” Henriksson två stora utropstecken.
Noterbart i övrigt från säsongen i högsta serien var att AIK:s tredjeplats var en stor överraskning och när samtidigt Djurgårdens IF hade en mindre lyckad säsong, missade SM-serien, var det AIK som fick bära huvudstadens fana. MoDo AIK hade en stark höst och för första gången vann de grundserien. Men sedan när det kom till spel i SM-serien slutade ångermanlänningarna tabelljumbo, och vann faktiskt inte en enda hemmamatch. Kvalificeringsserien spelades den här säsongen i två grupper, Norra och Södra, där man tog med sig de inbördes resultaten från grundserien. Två av nykomlingarna inför säsongen, IFK Umeå och Malmö FF klarade nytt kontrakt. För de två andra nykomlingarna, Mora IK och Grums IK, slutade det med degradering. I kvalet till högsta serien tog sig Hammarby och Rönnskär upp från norr, från söder blev Färjestad och Örebro vinnarna och för de två sistnämnda skulle det hösten 1965 handla om debut i högsta serien.
Övrigt nationellt: Anton Cup, JSM, vanns för andra året i rad av MoDo AIK, och ångermanlänningarna var överlägsna. I kvartsfinalen blev det 10–1 borta mot Skutskär, semifinalsiffrorna mot IK Viking skrevs till 12–1. I finalen, borta mot Västerås IK, vann MoDo med 8–1. Imponerande. Västerbotten vann TV-pucken för tredje gången och därmed la de också beslag på vandringspokalen. Västerbottens store hjälte var målvakten Kenneth Holmstedt, till vardags i Morö/Bergsby SK, som var fenomenal. Holmstedt nollade också Stockholm i finalen. Mer Västerbotten blev det när priset till Årets Junior i svensk hockey delades ut. Det gick till Ulf Barrefjord, IFK Umeå.
En som inte var med och vann SM-guld med Västra Frölunda 1965 var Ulf Sterner. Värmlänningen som spelade i Västra Frölunda i tre säsonger, 1961–1964, hade istället tagit steget över Atlanten och till New York Rangers. Han inledde sejouren i Nordamerika i farmarligan. Både i CPHL med St. Paul Rangers och i AHL med Baltimore Clippers. Det blev 16 matcher i St. Paul Rangers innan han spelade 52 matcher med Baltimore Clippers. 27 januari 1965 var det dags för debut i NHL. Hemma i Madison Square Garden skedde debuten när New York Rangers tog emot Boston Bruins. Det blev seger för Sterners Rangers med 5–2. Efter det gjorde Sterner ytterligare tre matcher i NHL men hamnade aldrig i poängprotokollet. Sterner blev dock den förste svenskfostrade spelaren i NHL. Innan Sterner hade spelare som Sven ”Tumba” Johansson (Boston 1957), Kjell Svensson och Carl-Göran ”Lill-Stöveln” Öberg (Toronto 1963) varit över och provspelat. ”Tumba” Johansson erbjöds också kontrakt men tackade nej.
På tal om NHL var Chicago Blackhawks i final i Stanley Cup den här säsongen men förlorade mot Montreal Canadiens. En av Chicagos stora stjärnspelare var Stan Mikita som också vann poängligan i NHL. Mikita är också spelaren som var först med att spela med hookad klubba, och det finns historier kring hur han av misstag fick en hookad klubba. Enligt den första historien fick Mikita tag på en klubba som stod bakom ett värmeelement, eller som använts för att hålla upp en dörr och därför fått en rejäl böj på bladet. Det pratas också om att Mikita vid ett tillfälle, när han var irriterad, slagit sin klubba hårt i sargen och att bladet fått en böj. Hur det än gått till så blev det en revolution inom hockeyns värld. Mikita och Bobby Hull började böja, eller hooka, bladen på sina klubbor. De kunde visserligen inte spela lika bra på backhandsidan, men fördelarna var ändå större. När andra spelare märkte hur effektivt det var började allt fler spela med hookade klubbor. Inför säsongen 1967/1968 tvingades NHL införa regler som begränsade hookens storlek.
VM ägde rum i finska Tammerfors och för Tre Kronor blev det en bronspeng bakom Sovjet och Tjeckoslovakien. Tre Kronor spelade om silvret på turneringens sista dag men fick då se sig besegrade av Tjeckoslovakien med 2–3. Annars började matchen bra med tidigt mål av Sven ”Tumba” Johansson. Tre Kronor hade i slutet av första perioden 38 dystra sekunder när Tjeckoslovakien gick från 1–1 till 3–1. Tord Lundström var Tre Kronors främste mål- och poänggörare i VM med sina sex mål och totalt nio poäng. Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson prisades som Tre Kronors bäste spelare i turneringen.
Landets tionde inomhushall invigdes 4 oktober 1964. Det var Kempehallen som såg dagens ljus och invigningsmatchen spelades mellan hemmalaget MoDo och regerande mästarna Brynäs. Det var gästerna som avgick med segern, 2–0. Senare under säsongen, 22 februari 1965, spelades också den allra första landskampen i den nya hallen. Tre Kronor mötte Kanada och fick se sig besegrade med uddamålet, 4–5.