Hon har spelat tre SM-finaler som samtliga har slutat med en silvermedalj runt halsen.
Damkronorna har hon representerat i tolv stora turneringar och VM-bronset 2007 värdesätter hon högst.
Nu gör Sara Grahn sin första säsong med Luleå och hon hoppas på att äntligen få vinna ett SM-guld.
– Att har förlorat tre SM-finaler kan jag inte vara stolt över. Visst drömmer man om guld men för att det ska bli så måste vi vara riktigt bra. SDHL har blivit mycket tightare och tuffare med många bra lag, säger Grahn som startade sin hockeykarriär i IFK Hallsberg.
Med 247 landskamper på sitt konto är Sara Grahn den målvakt som representerat Damkronorna flest gånger. 30-åriga Grahn som är född i Örebro och inledde sin hockeykarriär i IFK Hallsberg har till den här säsongen bytt Gästrikland, Gävle och Brynäs till förmån för Norrbotten och Luleå.
I sin nya klubb har hon redan också hunnit vinna sin första titel. Det var i slutet av september när Luleå i New York vann första upplagan av Champions Cup efter 4-2 mot Metropolitan Riveters.
Men backar vi tillbaka bandet så var det i IFK Hallsberg som allting startade för Sara Grahn – och inledningsvis var det inte en plats mellan stolparna som gällde för henne.
– Jag var nio år när jag stod i mål första gången och jag kan säga att jag först hatade det, det var inte alls någonting roligt. Men sedan när klubben hade köpt in nya skydd så tyckte jag bättre om det, skydden var väl så coola och läckra, säger Sara med ett skratt.
– Första gången jag var med till ishallen var jag tre-fyra år. Min storebror spelade i IFK Hallsberg och pappa var otroligt hockeyintresserad, jag följde med dem och det var egentligen så allting började. Sedan när jag var sex år så började jag spela hockey på riktigt och jag har fått berättat för mig av mamma och pappa att jag var riktigt duktig på att åka skridskor.
Höll då på med ytterligare idrotter under ungdomsåren?
– Jag höll på med fotboll men tyckte inte det var så kul. Men jag spelade upp till 13 års ålder. Blev även lite pingis. Men det var aldrig någon tvekan, hockeyn var allt för mig.
Efter tiden i moderklubben IFK Hallsberg blev det spel i HC Örebro 90 och Örebro HK för Grahn. Sista säsongen (2006/07) i Örebro HK fick hon också chansen att debutera i Damkronorna. 2007 flyttade hon vidare till Linköping HC och det skulle bli totalt tre säsonger där innan hon hamnade i Brynäs IF och det är den klubben som man mest förknippat med Grahn.
– Jag gjorde åtta säsonger i Brynäs så det är fullt naturligt att de allra flesta förknippar mig med den klubben.
När du blickar tillbaka – vilka har betytt mest för dig och din karriär?
– Det är helt klart mamma och pappa. Hade de inte lagt ned all den tid och alla pengar de gjort så hade det inte blivit någon karriär. De har verkligen ställt upp fullt ut på mig. När man tänker hur mycket de skjutsat och hur de raggat sponsorer för utrustning och allt sånt så blir man rörd.
Tränare?
– Pecka Alcén har betytt otroligt mycket, både mentalt och spelmässigt. Han har lyckats få ut max av mig och jag har helt klart mycket att tacka honom för. Sedan kommer jag också ihåg några ungdomstränare jag hade i moderklubben, tränare som lät mig vara med på samma villkor som alla andra i laget, de gjorde ingen skillnad bara för att jag var tjej.
Grahn är som sagt Damkronornas mesta målvakt genom tiderna och tittar man på stora turneringar så har hon spelat tre OS och nio VM. Men tittar man i prisskåpet så är det endast en gång det slutat med medalj och det var i första VM-turneringen 2007.
– Det är nog på sitt sätt mitt allra bästa hockeyminne. Jag är otroligt stolt över den medaljen, säger Sara som vid VM 2012 var den målvakt som hade bäst räddningsprocent och snitt av samtliga målvakter.
Vilket är ditt värsta hockeyminne?
– Jag har varit med och förlorat tre SM-finaler, det är inte någonting jag kan vara stolt över. Bronsmatchen i OS 2014 i Sotji är också någonting som svider. Jag satt på läktaren under den matchen och det i sig var ruggigt jobbigt och när vi sedan också förlorade så sved det ordentligt. Vi hade tvåmålsledning inför tredje perioden men Schweiz vände och vann.
Vilket lag eller nation har varit tuffast att möta?
– USA. Utan tvekan. Alltid värst och tuffast mot dem. I mina ögon är de helt överlägsna inom damhockeyn. Samtidigt så är det också kul att möta dem, att verkligen få tävla och fightas med de som är allra bäst är inspirerande och utmanande.
I 13 år har Sara Grahn tillhört Damkronorna och det är någonting hon är väldigt stolt över.
– Det är en otroligt stor ära att ha fått vara med under så lång tid. Samtidigt känns det inte som 13 år, kan inte riktigt förklara hur jag menar. Men varje gång vi haft samling så har det varit någonting man längtat till. Det har alltid varit kul att få träffa spelare från andra klubbar i landet.
Har du haft någon förebild eller någon som du tittat extra mycket på?
– En målvakt som jag tittat mycket på är Pekka Rinne. Han kan göra sådana där fullkomligt sanslösa idioträddningar. Han är impulsiv i sin spelstil men ändå har han stenkoll och det imponerar stort.
Vem är den bästa spelaren du spelat med?
– Det är svårt att välja en – jag måste ta två och det blir Jenni Hiirikoski och Michelle Karvinen. Nu när jag fått möjligheten att spela tillsammans med dem i Luleå så förstår man verkligen varför de är så ruggigt bra. Man ser hur de tränar och sliter dagligen för att hela tiden utvecklas. Jag kan säga att det är en ära att få spela med dem.
Bästa du mött?
– Hayley Wickenheiser när hon var som allra bäst.
Med så många säsonger inom elithockeyn har Sara Grahn varit med om massor av saker och händelser. En del har vi redan berört men naturligtvis finns det mycket mer. En sak som är helt klar är att Sara på ett tidigt stadium var på det klara med att det skulle bli hockey för henne.
– När jag var liten så skulle jag bli hockeyproffs. Det har mamma och pappa berättat för mig. Visst fanns det också en period när jag precis som alla andra barn pratade om brandman och polis men det var ändå hockeyproffs som hela tiden kom upp, säger Sara som idag satt sig i studiebänken igen och läser hälsovägledning och inriktning personlig tränare.
– Jag är glad över att jag tog steget att flytta till Luleå och då också kliva på den här utbildningen.
Finns det någonting som hade kunnat stoppa din hockeykarriär?
– Nej, jag tror inte det. Jag är så målinriktad. Jag har aldrig varit nöjd utan hela tiden haft drivkraften att fortsätta utvecklas. Jag har haft landslagsturneringar där det gått mindre bra men det har inte stoppat mig utan tvärtom bara sporrat ytterligare. Jag har alltid älskat den här sporten och kan faktiskt aldrig se mig själv sluta även om jag vet att den dagen till sist kommer.
Är det någonting du ångrar?
– Kanske att jag skulle vågat stå upp mot Brynäs tidigare. Nu ser man att de tagit till sig av det och tagit tag i det. Det är bra. Men kanske skulle jag som sagt stått på mig ännu tidigare.
En händelse som också fastnat hos Sara är efter SM-finalförlusten 2012 mot MODO. Det räckte inte med förlusten i sig – Sara åkte på ytterligare en smäll.
– Egentligen helt sjukt. Först förlorar vi finalmatchen och sedan när man står där besviken och uppställd på linjen så ska det delas ut priser till bästa målvakt, back och forward. De ropar upp mitt namn och jag åker fram för att ta emot priset. Då säger de att de ropat upp fel namn. Det här är en händelse som sitter i och säkert kommer att göra det för all framtid.
Kanske får Sara sin revansch den här säsongen? Att Luleå är huvudfavoriter till SM-guldet är inte någon hemlighet.
– Det har varit en bra höstsäsong för oss. Efter triumfen i Champions Cup hade vi kanske en liten dipp i SDHL. Samtidigt så ser man också att SDHL blivit mycket tightare och tuffare med många bra lag. Det är många tuffa och bra matcher och är man inte på topp så vinner man inte. Att SDHL utvecklas betyder massor. Visst drömmer jag om guld men för att det ska bli så måste vi vara riktigt bra.
Hur tror du SDHL ser ut om fem år?
– Jag både tror och hoppas att utvecklingen kommer att fortsätta, att det blir bättre och bättre för varje år. Jag hoppas också att vi inom fem år har många lag som kan betala ut en ersättning till spelare, en ersättning som hjälper till i vardagen. Det skulle betyda massor för SDHL och hockeyn.
FAKTA SARA GRAHN
Ålder: 30.
Födelseort: Örebro.
Position: Målvakt.
Moderklubb: IFK Hallsberg.
Nuvarande klubb: Luleå HF.
Klubbar under karriären: HC Örebro 90, Örebro HK, Linköping HC, Brynäs IF.
Meriter: VM-brons 2007. Bäst statistik (både räddningsprocent och snitt) i VM 2012. Mästare i Champions Cup 2018. Tre SM-silver.
Drömfemman med henne själv på målvaktsposition: Sara Grahn – Jenni Hiirikoski, Gunilla Andersson – Michelle Karvinen, Emma Nordin, Maria Rooth.
Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 12-2018.