Sommaren 2019 blev Emil Djuse pappa för första gången.
Dottern Nellie föddes dramatiskt tre månader för tidigt under en semesterresa i Spanien.
– Det enda jobbiga med att spela i KHL är att ibland vara borta mycket från familjen, annars trivs jag väldigt bra i Moskva, säger landslagsbacken.
I juli 2019 åkte Emil Djuse och sambon Marie till Spanien på semester – för att koppla av och ladda batterierna inför hösten.
Backen – som säsongen innan tagit SM-silver med Skellefteå – hade skrivit sitt livs första NHL-kontrakt med Dallas Stars och i slutet av september skulle de bli föräldrar för första gången.
Men resan blev inte riktigt som ni hade tänkt er?
– Nej, vi hann bara vara vid poolen ett par timmar innan Marie började känna vad hon trodde var sammandragningar. När vi kom in till sjukhuset skickade de oss vidare till ett annat sjukhus. Något som gjorde att vi förstås blev väldigt oroliga. Där fick vi beskedet att vår dotters huvud var riktat nedåt och att hon var på väg ut. Läkarna kunde inte bromsa förlossningen, så hon föddes tre månader för tidigt och vägde bara 930 gram, berättar han.
Hur var de 17 dagarna på sjukhuset i Alicante, innan ni fick åka ambulansflyg hem till sjukhuset i Östersund?
– Fruktansvärt jobbiga och vi var verkligen rädda. Sjukhuspersonalen kunde inte engelska, vilket gjorde ovissheten ännu värre. Det uppstod också en del komplikationer, som gjorde att Nellie bland annat inte orkade andas själv och hamnade i respirator. Men som tur var gick allt bra och det var skönt att komma hem till Sverige igen.
Men efter totalt två månader på sjukhus drog du i väg till USA för att försöka ta en plats i Dallas Star – hur upplevde du det?
– Det var jäkligt jobbigt, jag ville ju finnas på plats där för min sambo och dotter. Men Marie visste att NHL var min stora dröm ända sedan jag var liten och sa att jag måste ta den chansen. Hon har tagit ett enormt stort ansvar för Nellie och varit väldigt stark.
Något spel i NHL blev det inte, bara i AHL, och du skrev i stället på för Spartak Moskva i KHL inför den här säsongen?
– Det var ändå en rolig och nyttig erfarenhet i USA, där jag inledde i Dallas farmarlag Texas Stars och efter traden till Florida Panthers med deras farmarlag Springfield Thunderbirds. Sedan blev det ju lite speciellt på grund av pandemin med osäkert läge och jag tyckte att det lockade att prova KHL i stället när Spartak hörde av sig.
Vad tycker du om resandet – antar att det blir ganska mycket tid i flyg och en massa tidsomställningar?
– Till längsta bortamatchen har vi sju-åtta timmar i flyget, men det är ändå ett mer bekvämt sätt att resa än i AHL då vi alltid har chartrade plan. Det jobbiga är att vara borta från familjen, det blir ibland tre-fyra bortamatcher i följd och då är vi i väg över en vecka. Jag hade en sådan resa i början av februari och åkte sedan direkt till landslagssamlingen i Malmö för Beijer Hockey Games. Då vi ändå inte skulle ses på över två veckor valde min sambo att åka hem till Sverige med vår dotter.
Har dina prestationer och inställning till hockeyn ändrats på något sätt sedan du blev pappa?
– Kanske att jag har en lite mer avslappnad inställning och vet att det finns något ännu viktigare vid sidan av. Det är hur skönt som helst att komma hem till någon som inte bryr sig ett dugg om vi har vunnit eller förlorat. Familjen får mig att koppla bort hockeyn på ett bättre sätt.
Finns drömmen att spela NHL kvar?
– Ja, det gör den absolut. Det är ju världens bästa liga och jag har ju förhoppningsvis många år kvar i karriären.