Han har spelat i högsta ligan i Sverige, Finland, Frankrike och Tyskland men allra flest matcher har Johan Larsson gjort i HockeyAllsvenskan.
Förra säsongen hade han för övrigt bäst plus/minusstatistik i HockeyAllsvenskan men det var ändå en säsong som slutade i stor besvikelse.
– Vi fick inte till det när det gällde som allra mest. Känslan var att vi hade skaffat oss ett riktigt bra utgångsläge för att avancera till SHL – men så blev det inte. Det är faktiskt svårt att släppa det som hände, säger Larsson som nu är laddad för sin andra raka säsong i AIK.

Det startade i Lindesberg och Lindlövens IF för Johan Larsson och han blev kvar i moderklubben fram tills det var dags för gymnasiet och en flytt till Karlskoga.
– Det var mamma som låg bakom att jag började. Hon frågade om jag ville gå på skridskoskola och direkt så tyckte jag det var kul. Man kan säga att jag snöade in på sporten direkt, säger Larsson som dock också höll på med andra idrotter under ungdomsåren:
– Jag spelade fotboll, tennis och innebandy. Fotbollen höll jag på med längst av de övriga idrotterna, slutade med den vid 14-15 års ålder.
Hade du något drömyrke som liten grabb?
– Det var att bli hockeyproffs. Vi var ett kompisgäng som tränade mycket tillsammans, det var landhockey på asfalten och där drömde och fantiserade man om att vara proffs.

När Larsson lämnade moderklubben gick flytten till Karlskoga och Bofors IK (numera BIK Karlskoga). Han spelade junioråren i Bofors och sedan när det var dags för debut i seniorsammanhang så skedde den både med Bofors i Allsvenskan men också med Karlskoga HC i tvåan. Det var också i den sistnämnda klubben som han först stiftade bekantskap med den tränare som han ännu idag håller som den främsta han haft förmånen att få arbeta med.
– Sam Hallam är den bästa tränaren jag haft. Jag hade som sagt honom i både Karlskoga och Bofors och som jag kommer ihåg det så var han pedagogisk, lugn och saklig. Sam var bra att prata med och han var rak och tydligt på ett bra sätt. Tycker också att hans hockeyfilosofi var riktigt bra, berömmer Larsson.
Vi vänder på det – tränare du kommit mindre bra överens med?
– Kan väl säga så här: att jag haft det struligt i båda SHL-klubbarna jag spelat med. Tränarna jag hade där skulle jag säga är raka motsatsen till Sam Hallam.

Innan Larsson debuterade i SHL så hade han hunnit med ett äventyr utomlands och det är en säsong som verkligen etsat sig fast i hans minne.
– Det var 2008 som jag bestämde mig för att testa på spel i Frankrike och Briancon. Det var på sitt sätt ett stort steg att ta. Man klev ut ur trygghetszonen och det var nyttigt. Säsongen i Frankrike gav mig massor, både som spelare men också som människa. Jag hade också förmånen att få träffa många intressanta och bra människor, berättar Larsson som förutom Frankrike också spelat i Finland och Tyskland.
I Finland representerade han först Tappara och sedan SaiPa. Med de förstnämnda spelade han finalspel men Larsson och Tappara fick ge sig mot Kärpät.
– Det var intressant att spela i Finland och jag har många bra minnen från de åren. Men jag har kanske också mitt värsta hockeyminne från just den perioden. Det var i finalspelet mot Kärpät och vi var på väg att koppla greppet om finalserien när vi ledde på bortaplan i match fem. Då minns jag att det var en puck som åkte mot vårt mål och det blev ett race med mig med Ivan Huml och Juhamatti Aaltonen på var sin sida, alla tre nådde pucken ganska samtidigt, det blev ett hopslag och jag var sist på pucken som gick rätt in i krysset bakom vår målvakt. Tufft självklart och sedan lyckades Kärpät också avgöra matchen. Men det var inte slut på eländet där och då utan i nästa match på hemmaplan så hade vi tekning i egen zon. Jag fick pucken och skulle vända bort en motståndare men det ville sig inte bättre än att jag fastnade med skridskon i isen och bröt foten. När jag sedan ligger på en brits i omklädningsrummet så gör Kärpät mål och jag får kanske mitt enda raseriutbrott under hela karriären och det utmynnar i att jag lyckas med konstycket att slå sönder högerhanden. Därmed så har jag inom loppet av några minuter fått frakturer på vänster fot och höger hand, jag blir gipsad och har ett gips som är blått och det andra oranget, Tapparas färger. Kärpät vinner guldet och allt är bedrövligt men det skulle bli ännu värre. Bara några dagar efteråt så utnyttjar Tappara en klausul i kontraktet och jag är arbetslös. Man kan utan tvekan säga att det var en lika tuff som minnesvärd vecka, säger Larsson.

Om det var tufft – vad skulle du säga är det bästa hockeyminnet?
– Jag har inte vunnit någonting under min karriär så jag har ingenting sådant att lyfta fram. Men en sak som jag har varmt om hjärtat är mitt första SHL-mål. Det var med Färjestad i Löfbergs Lila Arena och vi mötte Skellefteå. Jag fick en passning av Micke Johansson och jag sköt ett direktskott, en riktig pärla och pucken satt i krysset. Då var det en varm känsla inombords.
Bästa du spelat med?
– Finns ett gäng finländska spelare som varit vassa men en som sticker ut lite extra och det är Jukka Peltola. Han var bra på allting och det är just det som gör att han sticker ut. Sedan finns det också många andra som man haft nytta av att ha haft som lagkamrater men jag nöjer mig med att nämna Peltola.
Bästa du mött?
– Det blir också från tiden i Finland och när det var lockout i NHL. Erik Karlsson gjorde då några matcher med Jokerit och en var mot oss. Det som var kul den gången var att både jag och Erik gjorde både mål och assist så man kan säga att svenskfighten slutade oavgjord.
Värsta motståndaren?
– Värsta kan man tolka på flera sätt men jag väljer att svara en hel line som Kärpät hade med Ivan Huml, Juhamatti Aaltonen och Joonas Donskoi. De var vassa var för sig och de var vassa tillsammans. När de var inne så hade man minst sagt fullt upp.

Larsson gjorde sin första match på seniornivå säsongen 2004/05 och därmed kliver han nu in i sin 16:e säsong på denna nivå. Vem eller vilka skulle du säga har betytt mest för dig genom alla år?
– Det är lätt att svara på: det är mina föräldrar. De har gjort allt och lite till för mig och fortfarande är de ett stort stöd. Sedan också min flickvän naturligtvis som flyttat runt och med mig genom åren. Hon har alltid funnits där i vardagen.
Är det något du ångrar?
– Med facit i hand finns det självklart massor med saker man hade kunnat göra annorlunda, tagit andra beslut. Men det är ingenting att älta. Det som varit har farit, gäller att leva i nuet och försöka påverka det som är påverkbart.
Om vi spekulerar lite i att det inte blivit hockey för dig – vad hade du då gjort?
– Är ganska säker på att jag varit snickare någonstans och det säger jag eftersom jag gick bygg på gymnasiet.
Om du fick plocka en egenskap från någon spelare – vad och från vem hade du valt?
– Erik Karlssons skridskoåkning.

Seriestarten 2019/20 närmar sig med stormsteg för Larsson och AIK.
Hur går tankarna?
– Förhoppningarna är att vi ska göra en bra säsong och vara med i slutet när det ska spelas om avancemang till SHL. Vi får se hur allting kommer att utveckla sig. Vi har mycket nytt i vår trupp men jag tror på det här.

Tuffaste utmanare i HockeyAllsvenskan?
– Jag går in med öppet sinne till alla matcher. Men Björklöven blir giftiga om de får ihop det på isen, de har roffat till sig många skickliga spelare.

FAKTA JOHAN LARSSON
Ålder:
33.
Födelseort:
Lindesberg.
Position:
Back.
Moderklubb:
Lindlövens IF.
Nuvarande klubb:
AIK.
Klubbar under karriären:
Bofors IK, Karlskoga HC, Briancon, Färjestad BK, VIK Västerås, HPK Häämenlinna, HV71, Tappara, LeKi, SaiPa, Iserlohn Roosters, AIK.
Meriter:
Silver i SM-liiga 2014. Flest mål av backar i HockeyAllsvenskan 2010/11. Bäst plus/minus i HockeyAllsvenskan 2018/19.
Drömfemman med honom själv på en position:
Juha Metsola (spelade med honom i Tappara och han var grymt bra både som målvakt och människa, han har också fått utmärkelser i KHL) – Martin Thelander (vi hade bra kemi tillsammans), Johan Larsson – Eric Fehr (vi spelade tillsammans i HPK), Jukka Peltola (han är den som sticker ut allra mest av alla jag spelat med), Fredric Weigel (grymt duktig).

Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 7-2019.