En säsong hann han med spel i fyra olika klubbar, från Hockeyettan till SHL.
Sitt bästa hockeyminne är när han var med om avancemang till SHL och motsatsen är en degradering från HockeyAllsvenskan.
I en öppenhjärtlig intervju berättar också Stefan Gråhns om att Linus Klasen är den bästa spelaren han haft förmånen att spela tillsammans med.
– Det kunde hända precis vad som helst när Klasen fick pucken. Går inte med ord att beskriva den teknik som han besitter, säger Gråhns.
Redan säsongen 2001/02 noterades Stefan Gråhns för sin första match i seniorsammanhang. Då handlade det om Elitserien och när moderklubben Södertälje SK mötte Färjestad på bortais dagarna innan nyårsafton.
När vi nu skriver 2019 så har Gråhns ytterligare 857 matcher i seniorsammanhang på sin meritlista – och dessa matcher fördelar sig från Hockeyettan till SHL.
– Visst har man fått förmånen att få vara med om en hel del. Jag tror det man värdesätter allra mest är alla lagkamrater man haft, lagkamrater som man knutit band till för alltid, säger Gråhns.
Hur hittade du in på hockeyn?
– Det var inte mer komplicerat än att min far frågade om jag ville testa på. Det ville jag.
Andra idrotter under uppväxtåren?
– Jag spelade fotboll tills jag var 14-15 år. Jag spelade i NSK från Nykvarn, det är där jag är uppväxt. Men sedan så idrottade man ju mycket på fritiden också. Det var landhockey, bandy, basket, kort och gott allt möjligt. Det var lite annorlunda på den tiden. Då hade man inte datorer och mobiltelefoner utan man aktiverade sig hela tiden.
Var det någon gång tvekan om vilken idrott du skulle välja?
– Nej.
Under sin seniorkarriär så har Gråhns också under ett långt antal år haft ett civilt jobb vid sidan av hockeyn. Kul i sammanhanget är att han hittade in på det drömyrke han hade som liten grabb.
– Min dröm var att bli brandman och det har jag uppfyllt. Jag har jobbat som brandman under drygt åtta år, säger Gråhns och fortsätter:
– Tror också att om det inte blivit en hockeykarriär så talar det mesta för att jag gjort ännu fler år som brandman. Just det här med att jobba i ett team är någonting jag gillar, både om man ser till hockeyn men även civilt. Man hjälps åt och man knyter band på ett sätt som stimulerar.
Finns det någonting som hade kunnat stoppa din hockeykarriär?
– Nja, egentligen inte. Men jag hade en period i Södertälje och dåvarande Elitserien som var ganska tung. Det var i stort sett tre år där jag satt mycket på bänk och då funderade man en hel del på vad man gjorde. Man la ned så mycket tid och försakade familj och barn så visst funderade man om det var värt det. Jag skulle dock inte säga att lägga av var ett alternativ utan det handlade mer om att man kom till ett vägskäl.
När du blickar tillbaka – vad skulle du säga är ditt främsta hockeyminne?
– Avancemanget till SHL med Örebro. Nu har jag inte vunnit SM-guld men jag skulle tro att det endast är det som är större än ett avancemang. Det var riktigt mäktigt att vara med på Örebros resa och det är någonting som jag alltid kommer att bära med mig.
Det avancemang som Gråhns refererar till skedde våren 2013. Gråhns följde dock inte med Örebro upp till SHL utan istället skulle den efterföljande säsongen – 2013/14 – bli speciell för honom.
– Helt klart, jag spelade i fyra olika klubbar den säsongen, från Hockeyettan till SHL. Jag startade i Åker/Strängnäs, sedan blev det Troja-Ljungby och Växjö Lakers innan jag avslutade säsongen med Karlskrona. Det var en speciell säsong men samtidigt på sitt sätt också en rolig säsong. Kommer ihåg tiden i Växjö som var tänkt att vara en vecka men jag blev kvar där längre och gjorde totalt 13 SHL-matcher med dem. Den säsongen är någonting som jag aldrig kommer att glömma. Sedan finns det naturligtvis också mängder av andra händelser som man alltid kommer att bära med sig. Det kan vara en match som man vann, men det kan även vara saker som hänt utanför isen. Just det här med alla lagkamrater som man knutit band med är någonting som ligger mig varmt om hjärtat, säger Gråhns.
Vem är den bästa spelaren du lirat tillsammans med?
– Det är många riktigt bra. Men ska jag välja en av dem så blir det Linus Klasen. Jag spelade tillsammans med honom under hans debutsäsong i Elitserien. Det kunde hända precis vad som helst när Klasen fick pucken. Går inte med ord att beskriva den teknik som han besitter. Han var – och är – riktigt, riktigt bra.
Bästa du mött?
– Det är samma sak här – det finns många att välja på. Men jag kommer ihåg under lockouten i NHL och när vi då mötte Västerås som hade Patrik Berglund och Mikael Backlund i sitt lag. De var riktigt vassa.
Sitt främsta hockeyminne har Gråhns redan berättat om – avancemang till SHL. Det som han beskriver som sitt värsta hockeyminne är en degradering:
– När vi åkte ur HockeyAllsvenskan med Västerås. Huga vad hemskt det var. Går inte att sätta ord på besvikelsen. Man kände också att man svek staden, klubben och framför allt alla supportrar. Det kändes i hjärtat då och när man tänker tillbaka på det så får man minst sagt en olustkänsla, säger Gråhns.
Vilka har betytt mest för dig under din karriär?
– Det är utan tvekan mina föräldrar och min familj. De har alltid funnits där. Stöttat. De har gett energi och kraft i alla lägen. Jag är dem evigt tacksam.
Bästa tränaren?
– Jag har haft förmånen att ha haft många bra, duktiga och skickliga tränare. Men den som jag sätter som nummer ett är Martin Filander. Han har förmågan att plocka fram maximalt ur individen. Ett stort plus i hans ledarskap är också att varje individ vet vad han förväntar sig av dem. Filander är konstruktiv i alla lägen och han har verkligen koll.
Vi vänder på det – tränaren du kommit minst bra överens med?
– Jag har nog inte något bra svar på den frågan. Självklart finns det tränare man inte alltid kommit överens med, tränare man inte dragit jämnt med. Men de har ändå på sitt sätt hjälpt mig att utvecklas.
Värsta motståndaren?
– Daniel Wessner. Jag hatade honom därute på banan. Han var alltid på en, jobbig. Men samtidigt så var han en bra och duktig spelare för sitt Bofors, eller BIK Karlskoga, han drog ett jättelass hos dem.
Gråhns har precis som alla andra också han haft förebilder inom hockeyns värld.
– Det har väl ändrats lite med årens lopp. När man var riktigt ung så gillade man några spelare, sedan när man kommit upp i junioråldern var det andra. Men en spelare som jag alltid gillat är Pavel Datsyuk. Nu är väl inte jag direkt samma spelartyp som Datsyuk men jag har ändå försökt kika på honom och snappat upp saker.
Finns det någon egenskap från någon annan spelare som du gärna haft i din repertoar?
– Då säger jag Datsyuk och hans spelsinne.
Finns det någonting du ångrar från din karriär?
– Absolut finns det sådana saker. Men det viktiga är att man tar lärdom av det som händer. Jag hade en fin tid i Oskarshamn men ställde till det privat som gjorde att jag fick lämna. Men som sagt, man får ta lärdom.
Flyttar vi fram till nutid så har Gråhns en säsong bakom sig i HockeyAllsvenskan med Södertälje som inte blev vad han eller laget hoppats på.
– Absolut inte. Vi kom inte upp till vår målsättning som var slutspelshockey. Att inte vara med under den roligaste tiden på året är tungt. Det här var inte någon rolig säsong, personligen gick det tungt och för laget gick det tungt.
Framtiden?
– Jag är fortfarande sugen på hockey och med tanke på det vi pratade om nyss så finns det också revanschsug. Vi får väl som om någon vill ha mig, avslutar Gråhns.
FAKTA STEFAN GRÅHNS
Ålder: Blir 37 i april.
Födelseort: Södertälje.
Position: Forward.
Moderklubb: Södertälje SK.
Klubbar under karriären: Botkyrka HC, AIK, IK Oskarshamn, Leksands IF, Almtuna IS, Örebro HK, Åker/Strängnäs HC, IF Troja-Ljungby, Växjö Lakers, Karlskrona HK, VIK Västerås.
Meriter: Avancemang till SHL med Örebro. Avancemang till HockeyAllsvenskan med AIK.
Drömfemman med honom själv på en forwardsposition: Jhonas Enroth (grymt bra målvakt och lika grymt bra människa. Han och Bjurling räddade oss många gånger i Södertälje) – Tomas Mitell (riktigt spelskicklig, åkte inte många skär i onödan men vilken spelare, passningsspelet, pucken satt alltid på bladet), Mattias Norström (han visade sin klass under lockoutsäsongen) – Stefan Gråhns, Linus Klasen (går inte med ord att beskriva den teknik som han besitter), Georges Laraque (han hade allt och världens underbaraste människa, alltid glad. På isen hade han grymt skott, teknik och snabb. Ingen kunde flytta på honom).
Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 3-2019.