Han gjorde debut i världens bästa liga – NHL – som 30-åring. Han har blivit både världsmästare och svensk mästare och också utsetts till landets bäste spelare.
Viktor Fasth är en av de största svenska målvakterna på senare år.
– Jag har haft förmånen att få vara med om en hel del. Någonstans så tror jag att VM-guldet med Tre Kronor och debuten i NHL är mina bästa minnen. Men det finns också speciella säsonger där man som grupp kommer ihop på ett fantastiskt sätt och den resa man gör tillsammans blir som att man får band för livet. Förra säsongen med Växjö Lakers var just en sådan och jag tänker också på en säsong med AIK, säger Fasth som startade sin hockeykarriär i Vänersborg och skridskoskolan.
Viktor Fasth är född i Norrbotten och Kalix men flyttade till Västergötland och Vänersborg som treåring. Det var också där som han började med hockey – i Vänersborg HC:s skridskoskola.
– Att jag började där berodde dels på att pappa (Kent-Eric) var involverad i klubben. Han hade själv spelat hockey och på den vägen så började allting, säger Fasth som också höll på med flera andra idrotter under ungdomsåren.
– Jag var mittfältare i fotboll och jag spelade också en hel del golf. Sedan testade jag även på pingis och mountainbike men någonstans tyckte jag att hockeyn var det roligaste. När jag kom med i Sverigepucken och TV-pucken med de som var ett år äldre så var valet givet – då blev det hockey, säger Fasth som under de första åren på ishockeyrinken både var målvakt och spelare.
– Tror det var upp till U13 som jag kombinerade innan jag valde målvaktssysslan fullt ut.
När man tittar tillbaka på Viktor Fasths karriär så är han ett lysande exempel på att man aldrig ska ge upp. Det gäller att jobba hårt och att ha ambitioner och drömmar. Fasth var 25 år när han debuterade i HockeyAllsvenskan. Ytterligare tre år gick innan han fick chansen i SHL och även Tre Kronor. Då ska man också notera att innan han drog på sig Tre Kronors tröja som 28-åring hade han aldrig tidigare representerat något juniorlandslag. Vid 30 års ålder var det dags för nästa debut. Då handlade det om världens bästa liga – NHL. Man kan även notera att när det var dags för ishockeygymnasium så sökte sig Fasth tillbaka till Norrbotten. Han kom in på Luleås ishockeygymnasium men spelade klubbhockeyn med mindre kända Brooklyn Tigers.
– Jag var inte tillräckligt bra då för att ta en plats i Luleå Hockey som hade riktigt bra målvakter i årgången, säger Fasth.
Men bra har han blivit. Ser man tillbaka på den senaste tioårsperioden så är Viktor Fasth en av de allra största svenska målvakterna.
Vilka har betytt mest för dig och din karriär?
– Mina föräldrar först och främst. De har aldrig under min ungdoms- eller idrottskarriär tvingat mig till någonting. De har alltid stöttat och sett till att jag haft det roligt. Just att ha roligt är A och O för allting. Nu när man blivit äldre och själv förälder så tycker jag det är skrämmande när man ser föräldrar som vill mer än sina barn. Det kan aldrig bli lyckat. Jag är oerhört tacksam för mina föräldrar och deras syn på allting.
Vilken är den bästa tränaren du haft?
– Jag har haft många riktigt bra tränare. Sedan har alla tränare och ledare sina egna filosofier. Jag måste säga att Sam Hallam är nog den allra bästa jag haft. Sam har en härlig ledarstil och han är otroligt duktig på att få fram sina budskap.
Vi vänder på det – tränaren du kom sämst överens med?
– Dmitri Kvartalnov, ryske tränaren som jag hade i CSKA Moskva. Vi kom kort och gott inte överens helt enkelt. När resultat gick med kunde det vara okay men som helhet stod han, eller står han, för en ledarfilosofi som är långt ifrån min verklighet.
Fasth gjorde två säsonger i KHL med CSKA Moskva. Han kom dit efter att ha gjort tre säsonger i Nordamerika. Säsonger som totalt gav 63 matcher i NHL representerandes Anaheim Ducks och Edmonton Oilers. Debuten i NHL skedde i Anaheims kasse 26 januari 2013 i en match mot Nashville Predators.
– Att jag fick debutera i NHL, och det som 30-åring, är ett otroligt häftigt minne. Skulle nog vilja säga att den debuten tillsammans med VM-guldet i Köln 2017 är mina bästa hockeyminnen, säger Fasth och fortsätter så här om sitt värsta hockeyminne:
– Det är när jag slet av korsbandet när jag spelade med Växjö Lakers i HockeyAllsvenskan. Jag var borta i drygt elva månader och den perioden var riktigt mörk. Framför allt i början när det gick många tankar i huvudet. Jag visste ju inte ens om jag skulle kunna ta mig tillbaka. Det är utan tvekan min tyngsta period som idrottare.
Men tillbaka kom han – och han gjorde det med besked. Debutsäsongen i SHL 2010/11 i AIK blev näst intill magisk. Fasth utsågs till ligans bästa målvakt. Han debuterade i Tre Kronor och krönte landslagssäsongen med ett silver i VM och utsågs till hela turneringens MVP. Han fick också Guldpucken den säsongen så man kan inte säga annat än att det var succé.
– Jag gjorde två säsonger i SHL med AIK och det är sådana här år man alltid kommer att bära med sig. Tjusningen med hockeyn är att varje säsong är så unik. Det byts en hel del gubbar i truppen och så startar man en ny resa där man som grupper kommer ihop och man knyter som band för livet. Precis så var också förra säsongen i Växjö Lakers. Vi hade en fantastisk gruppdynamik och vi gick också hela vägen och vann SM-guldet, säger Fasth.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Oj, den är svår att svara på. Jag har haft förmånen att spela med många duktiga spelare. Teemu Selänne måste jag nämna. Visserligen var han i slutet av sin karriär när jag spelade med honom men han var verkligen otroligt proffsig i allting. Saku Koivu vill jag också nämna. En ödmjuk människa. Bjuder på sig själv. Ser alla i en grupp och vill verkligen också hjälpa alla. Det finns naturligtvis också många skickliga svenska spelare och ska jag nämna en så får det bli Nicklas Bäckström.
Fasth har också mött många duktiga och skickliga spelare – både nationellt och internationellt – och det finns en som sticker ut lite extra mycket:
– Sidney Crosby. Han ligger steget före i allting ute på isen. Han läser och förstår spelet som inte någon annan gör. Sedan är det häftigt att se vilket ofantligt jobb han gör båda vägarna. Många kanske tänker på honom som en offensiv spets, en poängmaskin. Det är han men han är också suverän i det defensiva spelet och rör sig alltid över stora ytor, säger Fasth som också mött många jobbiga spelare som kan sorteras in under kategorin ”värsta” motståndare.
– Det finns många tuffingar som tar för sig i målområdet, som är jobbiga. Men jag kan inte nämna någon speciell utan nöjer mig med att säga att de finns.
Finns det någonting som du ångrar i din karriär – någonting du skulle gjort annorlunda om du haft möjligheten?
– Visst finns det sådana saker. Framför allt är det en sak som sticker ut och det är sista året i Edmonton Oilers. Jag hade blivit bortbytt från Anaheim till Edmonton i mars säsongen innan. Jag ångrar att det lät mig påverka mig själv och mitt spel så mycket som det gjorde. I efterhand har jag reflekterat över det och det är inte någon bra känsla. Det gäller att man gör allt där och då, eller här och nu. Det gjorde jag inte vid det tillfället och det kan jag som sagt ångra nu.
Vilken egenskap från någon annan målvakt skulle du vilja ha?
– Jag skulle vilja ha Carey Price dimensioner av att läsa spelet. Han står alltid rätt. Ser aldrig stressad ut. Det är imponerande.
När Viktor Fasth var en liten kille hemma i Vänersborg så hade han sina drömmar. Drömmar som innefattade hockey men även andra yrken.
– Jag ville bli skogshuggare. Jag tyckte det var häftigt med motorsågen och det ansiktsskydd som skogshuggare hade. Jag kommer ihåg att min pappa, eller så var det grannen, snickrade ihop en motorsåg av trä och den lekte jag i princip jämt med. Motocrossförare eller rockstjärna var också saker jag drömde om, säger Fasth och fortsätter:
– Men hockeyn var också i drömmarna. Jag kommer ihåg alla gånger man spelade landhockey. Kan säga att då gjorde man många landskamper och spelade både OS och VM.
Förstår då att det känts bra att då ha blivit landslagsspelare på riktigt?
– Det betyder oerhört mycket för mig att ha fått möjligheten att representera Tre Kronor. Det har som sagt alltid varit en dröm och att nu fått uppleva det är en otrolig upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig. Det är inte så många som får chansen att representera sitt land i ett VM och att jag fått göra det är så oerhört ärofyllt. Jag hoppas få fler chanser i framtiden också.
Har du någon gång funderat på vad det hade blivit om inte genombrottet inom hockeyn blivit verklighet?
– Visst har det funnits sådana funderingar. Jag gick som timvikarie på både förskola och skola. Min mamma och bror är också verksamma inom skolan så det är nog ganska troligt att jag blivit lärare.
Vad gör Viktor Fasth om tio år?
– Det är verkligen en bra fråga. Jag skulle vilja säga så här att först hoppas jag kunna se tillbaka och känna glädje över en lång och framgångsrik karriär. Stunder och det man upplevt med lagkamrater kommer jag att värdera högt. Men sedan vad jag kommer att göra är svårt att spekulera kring. Jag har dock svårt att tro att jag ska släppa idrotten. Kanske är det helt enkelt så att jag blir målvaktstränare när min aktiva karriär nått sin slutpunkt.
Men där är vi inte ännu. Viktor Fasth har ett kontrakt med Växjö Lakers som sträcker sig över säsongen 2019/20 och han har drömmar om att vinna ytterligare mästerskap – både på klubblags- och landslagsnivå.
FAKTA VIKTOR FASTH
Ålder: 36.
Födelseort: Kalix.
Position: Målvakt.
Moderklubb: Vänersborgs HC.
Nuvarande klubb: Växjö Lakers HC.
Klubbar under karriären: Brooklyn Tigers, Tvåstad Cobras, Tingsryds AIF, Växjö Lakers HC, AIK, Anaheim Ducks, Norfolk Admirals, Edmonton Oilers, CSKA Moskva.
Meriter: VM-guld med Tre Kronor 2017, VM-silver 2011, SM-guld med Växjö Lakers 2018. Vinnare av Guldpucken 2011. Vinnare av Honken Trophy 2011, 2012, 2018. Utsedd till MVP i VM 2011. VM:s bäste målvakt 2011. Uttagen i VM:s All Star Team 2011.
Drömfemman med honom själv på målvaktspositionen: Viktor Fasth – Erik Karlsson, Victor Hedman – Henrik Zetterberg, Saku Koivu, Teemu Selänne.
Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 9-2018.