Med jämna mellanrum kommer Magasinet Hockey att blicka tillbaka i historien.
Den här gången tittar vi på säsongen 1991/92.
Det var säsongen där vi fick se ett nytt lag – och också ett nytt landskap – kliva upp på den svenska hockeytronen. Efter en finalrysare stod Malmö IF som svenska mästare.
För Tre Kronor var det en diger säsong med först Canada Cup, därefter OS och sedan ett avslutande VM. Det blev också en perfekt avslutning med guld i Prag.
• SUMMERING ELITSERIEN 1991/92
Elitserien 1991/92 spelades i totalt 40 omgångar. Grundserien spelades i 22 omgångar och de två sista lagen flyttades ned till Allsvenskan. Övriga tio lag genomförde ytterligare 18 omgångar innan SM-slutspel vidtog.
Här några korta ord om respektive lag:
FÄRJESTADS BK vann grundserien för sjätte gången. Håkan Loob suverän poängkung och var tillsammans med Peter Ottosson lagets främsta offensiva vapen. På backsidan imponerade Leif Carlsson och Per Lundell. Fick problem när målvakten Anders Bergman gick sönder i grundseriens sista match. Bergman återkom halvskadad i avgörandet mot Djurgården. Det räckte dock inte.
MALMÖ IF startade serien lysande. Radade upp 13 raka matcher utan förlust. Hade det sedan tungt mitt under säsongen. Avslutningen blev dock fantastisk när man redan under sin andra elitseriesäsong spelade hem guldet.
BRYNÄS IF var starkast av samtliga lag efter jul och landade till slut på plats nummer tre. Förstakedjan med Jan Larsson, Anders Huss och Tom Bissett gjorde tillsammans 131 poäng, varav 56 mål vilket var bäst av samtliga i serien. Smurfkedjan med Peter Larsson, Anders Gozzi och Ove Molin imponerade också.
LULEÅ HF spelade flest oavgjorda matcher av samtliga lag, totalt 13 gånger blev det delad pott. Luleå förlorade endast tio matcher och tangerade sitt klubbrekord gällande inspelade poäng. Timo Jutila och Lars Edström säsongens spelare i laget.
VÄSTRA FRÖLUNDA HC tippades av i stort sett samtliga experter som jumbo. Men under Leif Boorks ledning överraskade göteborgarna. Det var inte alla gånger snyggt men poängen ramlade in.
DJURGÅRDENS IF glänste inte under seriespelet men vaknade till i slutspelet. Det räckte dock inte för att försvara guldet. Däremot vann man Europacupen. Arto Blomsten, Kenneth Kennholt och Marcus Ragnarsson tunga backnamn. Genomgående bäst bland forwards var Charles Berglund och Jan Viktorsson.
AIK förbättrade sig jämfört med de senaste säsongerna. Nyförvärv som Michael Nylander, Patrik Erickson och Tomas Strandberg var klart till sin fördel. Börje Salming och Petri Liimatainen viktiga i försvarsleden.
HV71 byggde vidare på laget från säsongen innan. Hade faktiskt endast ett nyförvärv. HV71 tog sig till slutspel, mycket tack vare Peter Åslins strålande målvaktsspel. En kul poäng i sammanhanget var att HV71 under juluppehållet åkte till Kanada för en turnering mot bl a Kanadas OS-lag. I den turneringen uppträdde HV71 i landslagströjor.
VÄSTERÅS IK lyckades trots massor av ekonomiska problem klara nytt kontrakt vilket var strongt gjort. Backen Robert Nordmark en riktig klippa och tillsammans med målvakten Mats Ytter och lagkaptenen Anders Berglund var han lagets centrallinje.
MODO HOCKEY hade en tuff säsong. Klarade kontraktet i sista omgången innan jul när HV71 besegrades med 5-2 samtidigt som Leksand förlorade i Karlstad. Efter tolv omgångar sparkades tränaren Jan-Åke Andersson och hans assisterande Ulf Thors. In kom Kent Forsberg och Anders Melinder. De lotsade som sagt MoDo till nytt kontrakt men efter jul vann de endast en av 18 matcher, den sista med 8-0 mot Västerås. Peter Forsberg och Markus Näslund fick sina genombrott.
LEKSANDS IF hade med värvningar som Magnus Svensson, Roger Johansson och Jonas Bergkvist siktet högt inställt. Det blev en flopp. Mellan 13 oktober och 8 december spelade Leksand 13 raka matcher utan seger och hamnade i Allsvenskan. Tränaren Staffan Tholsson fick sparken och ersattes av Dan Söderström. Via kvalserien räddade man sig kvar.
SÖDERTÄLJE SK var Sveriges mesta elitlag inför säsongen med totalt 53 säsonger i högsta serien. Nu blev det degradering (Rögle BK tog klivet upp).
Finalserien
Finalserien mellan Malmö IF och Djurgårdens IF blev en riktig rysare. Den gick till en femte och avgörande match och på vägen fram till den så krävdes det inte mindre än tre sudden death avgöranden.
I match ett tog Malmö ledningen i första perioden genom mål av Peter Sundström. Kenneth Kennholt kvitterade i inledningen av andra. Några fler mål blev det inte under ordinarie matchtid. Avgörandet kom 13.45 in på sudden death när Bo Svanberg hittade rätt.
Match två kom att domineras av Djurgården. Exempelvis vann man skotten med 34-14. Det var dock Malmö som tog ledningen mitt i matchen när Johan Norgren hittade rätt med ett backskott. Malmö behöll ledningen till 1.19 från ordinarie matchtids slut då Anders Huusko kvitterade. I sudden death blev Kenneth Kennholt DIF-hjälte.
Även match nummer tre gick till sudden death. Men nu var det betydligt mer målrikt. 4-4 var ställningen efter tre perioder och Malmö hade ledningen med 4-2 när drygt tio minuter återstod. Men Djurgården kom tillbaka och kvitteringen till 4-4 kom med endast tolv sekunder kvar, målskytt var Jan Viktorsson. Viktorsson gjorde för övrigt också Djurgårdens tredje mål. Men det var Malmö som fick sista ordet. Håkan Åhlund avgjorde 3.22 in på sudden death.
Därmed hade Malmö skaffat sig en matchboll och när Raimo Helminen gav laget ledningen i match fyra hade man grepp om Le Mat. Djurgården kom dock tillbaka, vände 0-1 till 2-1 efter mål av Ola Josefsson och Thomas Eriksson. Mats Hallin kvitterade till 2-2 och det såg ut att gå mot sudden death för fjärde matchen i rad. Men med 27 sekunder kvar av period tre kom avgörandet. Jens Öhling gjorde 3-2 och Djurgården hade tvingat fram en femte och direkt avgörande match.
I match fem gjorde Malmö sin bästa match under finalserien. Det blev seger med 4-2 och stor hjälte blev backen Peter Andersson som gjorde ett mål och två assists.
Malmö IF hade därmed spelat hem Skånes första SM-guld i ishockey. 14 mars 1990 klev Malmö IF upp i Elitserien. 14 april 1992 var man svenska mästare.
Svenska Mästarna
Redan under sin andra säsong i Elitserien blev Malmö IF svenska mästare. Efter en andraplats i grundserien besegrades AIK i kvartsfinalen, Brynäs i semifinalen och Djurgården i finalen.
Under grundserien använde sig Malmö IF av totalt 25 spelare. I slutspelet 21 spelare. Här är spelarna:
Målvakter: 1 Peter Lindmark, 5 Roger Nordström, 35 Johan Månsson.
Backar: 2 Anders Svensson, 3 Timo Blomqvist, 4 Johan Norgren, 6 Mats Lusth, 36 Johan Sälle, 55 Peter Andersson, 67 Roger Öhman.
Forwards: 7 Rick Erdall, 8 Ted Lindstrand, 10 Raimo Helminen, 14 Roger Hansson, 15 Matti Pauna, 16 Bo Svanberg, 17 Daniel Rydmark, 18 Patrik Gustavsson, 20 Mats Hallin, 21 Jesper Mattsson, 22 Håkan Åhlund, 23 Peter Sundström, 26 Mats Näslund, 28 Robert Burakovsky.
Tränare: Timo Lahtinen.
Assisterande tränare: Nils Nilsson.
• TRE KRONOR
Det var ett digert landslagsprogram för Tre Kronor säsongen 1991/92. I slutet av augusti 1991 stod Canada Cup på programmet. Februari 1992 spelades OS-turneringen i Meribel och i slutet av april och början av maj handlade det om VM i Prag och Bratislava.
Utöver det spelade Tre Kronor också Deutschland Cup, Sweden Hockey Games samt ytterligare separata landskamper under den säsong som dittills kunde betecknas som den längsta och mastigaste någonsin.
Totalt spelade Tre Kronor 40 matcher under säsongen. Målvakten Tommy Söderström var med i flest, 32. Mats Sundin producerade flest poäng, 19 varav åtta mål på 23 matcher.
I Canada Cup föll Tre Kronor mot USA, Kanada och Finland i gruppspelet. Det blev seger mot Sovjet och Tjeckoslovakien. Det innebar att Tre Kronor i semifinal ställdes mot Kanada. En semifinal som slutade med 0-4 förlust.
OS i Meribel slutade med en femteplats för Tre Kronor. I gruppspelet förblev man obesegrade efter segrar över Polen, Italien och Tyskland, samt oavgjort mot Finland och USA. I kvartsfinal väntade Tjeckoslovakien. Tre Kronor föll med 1-3 vilket innebar att det blev spel om placeringarna 5-8. Där vann man mot Finland och Tyskland.
Efter OS valde förbundskaptenen Conny Evensson att föryngra Tre Kronor kraftigt inför VM. Inte mindre än 15 VM-debutanter handlade det om. En av dem var en viss Peter ”Foppa” Forsberg. Tre Kronor hade det jobbigt i grundserien. Visserligen besegrades Polen med 7-0 i premiären. Men sedan gick det tyngre. 0-0 mot Italien, 2-5 mot Tyskland, 1-3 mot Finland och 4-4 mot USA var resultat som inte direkt ingav respekt. Tre Kronor lyckades i alla fall knipa den fjärde och sista kvartsfinalplatsen från gruppspelet.
I kvartsfinal väntade segrarna från den andra gruppen – Ryssland. Tre Kronor gavs inte stora möjligheter i den matchen. Men Tommy Söderström storspelade i målet och efter mål av Mats Sundin och Roger Hansson vann Tre Kronor med 2-0. I semifinalen besegrades Schweiz med 4-1 efter mål av Lars Karlsson, Patrik Carnbäck, Peter Forsberg och Roger Hansson.
I finalen väntade Finland och avgörandet kom i mittperioden när Tre Kronor gick från 1-0 till 4-0. Slutresultatet skrevs till 5-2 och målen gjordes i tur och ordning av Forsberg, Mikael Andersson, Hansson, Karlsson och Arto Blomsten.
En lång landslagssäsong slutade med ett överraskande VM-guld.