Efter att tidigare varit spelare och tränare är han numera expertkommentator – och en mycket populär sådan.
– Det är sanslöst kul. Att ha fått möjligheten att komma in på andra sidan och att följa hockeyn på det här sättet är en ynnest. Att se unga spelare utvecklas och ta nästa steg är roligt, säger Harald Lückner som efter att ha haft en framgångsrik spelar- och tränarkarriär nu också blivit framgångsrik i sin nya roll. Framgångsrik har han också varit i en annan idrott, nämligen inom segling där han var i landets elit och har seglat VM.

När Harald Lückner beskriver sitt liv som ungdom är det ett ord han använder:
”Idrottsidiot”.
– Man kan inte beskriva det på något annat sätt. Det var aktiviteter med kompisar på dygnets alla ljusa timmar. Landhockey, fotboll, gymnastik, pingis, ja kort och gott allt möjligt, säger Harald som dock tillhör den mindre skaran av ungdomar som inte spelat fotboll under ungdomsåren. Men det har sin förklaring.
– Det var segling som gällde för mig. Född och bosatt i Marstrand så var det en snabb ingång till den sporten. Jag var sex år när jag fick min första båt och faktum är att jag höll på med segling hela vägen upp och in i min elitseriekarriär i hockey. Jag flyttade till Karlstad 1974 och kommer ihåg att jag åkte dit direkt från en seglingstävling i Europa och 1975 seglade jag VM i Finland. Men 1976 fick jag göra ett val, då fick jag kliva på hockeyn fullt ut, säger Harald.
Hade du något drömyrke som barn?
– Gymnastiklärare fanns tidigt i mina tankar.
Hade det slagit in om det inte blivit hockey?
– Svårt att säga. Tittar jag på de som jag spelade tillsammans med i Mariestad så blev många brandmän, kanske hade också jag hamnat där?

Hockey spelade Harald i Mariestad BoIS och att han började med hockey har sin förklaring i kompisskap.
– Vi var ett stort kompisgäng och vi började spela i kvartershockeyn i Mariestad, säger Harald.
Det är också i Mariestad BoIS som Harald hittar en av de personer som betytt allra mest för hans hockeykarriär.
– Det finns två personer som jag vill lyfta i sammanhanget. En är Conny Evensson men det återkommer jag till. Den första som betytt massor för mig, och även för många andra i Mariestad, är en eldsjäl vid namn Per-Erik Larsson. Han utbildade oss i hockeyns ABC, åka, passa, skjuta. Det var han som la grunderna och det är bara att titta på alla spelare som kommit fram genom Mariestads verksamhet. Tommy Samuelsson, Staffan Lundh, Per Lundell bara för att nämna några.

Haralds spelarkarriär gick alltså från Mariestad till Karlstad och Färjestad. Där gjorde han 14 säsonger innan han avrundade den aktiva spelarkarriären med att under en säsong vara spelande tränare i Norge och Sparta Sarpsborg.
När du blickar tillbaka – vilket är ditt bästa minne från den karriären?
– Det finns många att välja bland. Men ska jag nämna ett så blir det första SM-guldet 1981. Jag hade C på bröstet och fick lyfta bucklan. Det är svårt att beskriva den känslan. Vi var ett ungt lag och ett riktigt kompisgäng. Vi umgicks jämt och hade så oerhört kul tillsammans. Det var ju också Färjestads första SM-guld, en start på den era som klubben haft kan man säga.
Fakta i sammanhanget är att Harald hade kunnat gå miste om det SM-guldet – och faktiskt hela fortsättningen av sin spelarkarriär. Harald förklarar:
– Det var hösten 1980 och jag krockade på isen med Mats Hallin. Det förde med sig att jag krossade en lårmuskel. Under den rehabiliteringsperioden så fick jag beskedet av läkaren att det var 50-50 om jag skulle kunna komma tillbaka till hockeyn eller inte. Nu gick det vägen och det är jag självklart otroligt tacksam över.
Har du haft andra skador?
– Ett benbrott har jag också haft men utöver det så har jag klarat mig bra.

Under de 14 säsongerna i Färjestad så spelade Harald med många duktiga spelare. Men det finns en som sticker ut lite extra.
– Håkan Loob. Han är tre år yngre än mig och han kom till Färjestad 1979. Det han gjorde fram tills 1983 då han åkte över till Nordamerika överträffar allting annat. Håkan var suverän, bara att titta på det poängrekord som lever än idag, säger Harald som under sin spelarkarriär fick möjligheten att spela mästerskap med Tre Kronor.
– Som junior så spelade jag JEM och sedan JVM två år i rad. Men i Tre Kronor blev jag aldrig riktigt bofast. Tre Kronor på den tiden var någonting annat än hur det sett ut de senaste åren. Då var Tre Kronor hur stort som helst och allas dröm. NHL fanns inte i medvetandet på samma sätt då, säger Harald och fortsätter:
– Jag debuterade i Tre Kronor 1978 i en landskamp mot Tjeckoslovakien och det var Hans ”Virus” Lindberg som plockade ut mig. Mitt första mästerskap var OS 1980 och då var Tommy Sandlin förbundskapten. Jag kom in i OS-truppen när Roland Eriksson blev skadad. VM spelade jag 1981 på hemmaplan i Göteborg. Jag var med Vikingarna i Leningrad som det hette på den tiden och jag fick chansen i Tre Kronor när Bengt ”Fisken” Ohlsson valde att peta Loob och Leif Holmgren.

Vem eller vilka spelare är den/de bästa du mött?
– Man ser ofta många svara Wayne Gretzky eller Mario Lemieux på den frågan. Jag tycker många glömmer bort spelarna i dåtidens Sovjet. Alltså spelare som Michajlov, Charlamov, Maltsev, Fetisov, Krutov, Makarov var fruktansvärt tuffa att möta. De var hur skickliga som helst, och de var stentuffa i kroppen, maskiner kort och gott. När man mötte Sovjet så handlade det många gånger om att hålla sig ifrån tvåsiffriga förluster.
Finns det någon egenskap från någon annan spelare som du gärna haft i din verktygslåda?
– Jag var inte någon större tekniker. Titta på en spelare som exempelvis ”Kenta” Nilsson. Med sin teknik kunde han göra bort motståndare och skapa chanser. Jag hade gärna haft lite av den tekniken.
Innan vi släpper din spelarkarriär. Finns det några andra speciella minnen eller händelser som du aldrig kommer att glömma?
– En sak är från slutet av 1970-talet när spelare från lag som inte gick till SM-slutspelet i Elitserien fick åka till Nordamerika och möta WHA-lag. Jag har för mig att vi spelade sex matcher på den resan och det var jäkligt tuffa matcher och massor med tjuvnyp. Kommer ihåg att när vi spelade i Birmingham så satt det åskådare på läktaren med metspön där det hängde kycklingar, ”chicken swedes”. Annat minne från den trippen är när vi mötte New England och Gordie Howe spelade. Det var på hans 50-årsdag och i laget spelade också hans två söner. Tror Gordie gjorde tre byten i matchen, ett byte mot vardera femma i vårt lag. Det var riktigt mäktigt.

Haralds spelar- och tränarkarriär gick in i varandra. 1988 flyttade Harald till Sarpsborg, Norge och blev spelande tränare i Sparta.
Det blev stor succé.
Sparta vann mästerskapet och Haralds nya karriär inom sporten fick en flygande start.
– Det var riktigt roligt.
Det blev bara en säsong i Norge för Harald som efter guldet vände åter till Färjestad och blev huvudtränare.
– Jag var 32 år då och det är få förunnat att få möjligheten att starta en tränarkarriär på den nivån vid den åldern, säger Harald och pratar man tränare och ledare så kommer vi då osökt in på den andra personen som Harald vill lyfta fram kring vilka som betytt mycket för honom:
– Conny Evensson. Han är utan tvekan den bästa tränaren och ledaren svensk hockey har haft. Jag minns exempelvis när vi vann SM-guldet 1981 och hur Conny fick alla i truppen att ta ansvar. Connys ledarskap fick varje individ att tro att man var lagets viktigaste spelare. Det är bara att titta på de framgångar Conny haft för att förstå vikten av hans ledarskap.

Tittar man på Haralds tränarkarriär så har också den varit framgångsrik – och han har genom årens lopp visat att han är duktig på att bygga lag och lagdynamik.
Vilket är ditt främsta minne från den delen av karriären?
– Finns flera säsonger även där. Att det blev guld i Norge var stort. Likaså att vara med och ta Mora upp i Elitserien, det var en häftig resa. Men det som ändå är nummer ett är SM-guldet 2007 med MODO. Det är ju någonstans det som allting handlar om, att vinna. Det är störst, säger Harald och fortsätter:
– Tittar jag tillbaka på min tränarkarriär så är jag också tacksam över det faktum att jag sluppit vara med om kvalmatcher nedåt, jag har inte behövt uppleva ångestmatcher.
Vem är den bästa spelaren du tränat?
– Också en tuff fråga. Håkan Loob är med i diskussionen, finns ytterligare spelare men den jag har som nummer ett är från lockoutsäsongen 2004/05 – Marian Hossa. Han står utanför allting annat. Alltså hans skridskoåkning går inte att beskriva med ord. Marian var i sin prime vid den tidpunkten och att fått möjligheten att följa honom på nära håll är också det en ynnest.
Vem är Sveriges bäste hockeyspelare genom tiderna?
– Tufft. Nicklas Lidström hamnar tvåa på min lista. Etta är Peter Forsberg. Han kunde allt. Komplett.

Det är också från tränarkarriären som Harald har sitt allra värsta hockeyminne.
– Det var när jag var förbundskapten för Juniorkronorna. Vi spelade JVM i Finland och i kvartsfinalen ställdes vi mot Schweiz. Vi var helt överlägset men efter ordinarie matchtid så stod det 1-1. I overtime fortsatte det på samma sätt, vi dominerade och skapade men i Schweiz mål stod David Aebischer och var helt sanslös. Matchen gick till straffavgörande och där vann Schweiz. Det är det absolut tyngsta jag varit med om, det sved rejält. Inte blev det heller bättre av att på den tiden så spelades det placeringsmatcher efter att man förlorat kvartsfinalen, det var inte någon höjdare, säger Harald som lämnade tränaryrket våren 2012 och hösten samma å så startade hockeykarriär nummer tre när han klev in i rollen som expertkommentator.
– Jag startade på Viasat och deras sändningar kring HockeyAllsvenskan. När sedan rättigheterna gick över till C More så fick jag också följa med dit. Det är sanslöst kul att få fortsätta vara en del av hockeyn, säger Harald som snabbt blivit en stor favorit hos tittarna.
– Min uppgift är att tycka och att förklara. Jag gör mitt bästa i alla lägen men framför allt så är vi verkligen ett team som gör det tillsammans. Det är häftigt att följa HockeyAllsvenskan, ledare, spelare på nära håll. Att se hur de unga spelarna utvecklas, både som spelare men också som människor.
Avslutningsvis Harald, vilka tar plats i din drömfemma i HockeyAllsvenskan under dina säsonger som expert?
– Målvakt är Samuel Ersson. Backplatserna tas av Lukas Bengtsson och Mattias Norlinder. Kedjan är Jonathan Dahlén, Elias Pettersson och Filip Forsberg. Det ser vasst ut.

FAKTA HARALD LÜCKNER
Ålder: 63.
Födelseort: Marstrand.
Position: Expertkommentator. Tidigare center och tränare.
Moderklubb: Mariestads BoIS.
Klubbar under karriären som spelare: Färjestad BK, Sparta Sarpsborg.
Klubbar under karriären som tränare: Sparta Sarpsborg, Färjestad BK, HV71, Mora IK, MODO Hockey, Linköping HC.
Meriter: Tre SM-guld (med Färjestad) som spelare och ett som tränare (med MODO), samt ett flertal SM-silver. VM-silver, OS-brons och norskt mästerskap (spelande tränare) finns också i samlingen.
Övrigt: Förde upp Mora till Elitserien. 1977 gick han som spelare nummer 66 när Houston Aeros valde honom i WHA-draften. 1977 gick han som spelare nummer 121 när New York Islanders valde honom i NHL-draften. 1978 gick han som spelare nummer 56 när Vancouver Canucks valde honom i NHL-draften. Utsedd till Årets Tränare 2006/07.
Landskamper: 33 A, 27 B, 30 J.
Drömfemman som han spelat med och med honom själv på centerposition: Peter ”Pekka” Lindmark – Tommy Samuelsson, Karl-Johan Sundqvist – Håkan Loob, Harald Lückner, Kent-Erik Andersson.
Drömfemman som han coachat: Karol Krizan – Mattias Timander, Magnus Johansson – Håkan Loob, Johan Davidsson, Marian Hossa.