Med jämna mellanrum kommer Magasinet Hockey att blicka tillbaka i historien.
Den här gången tittar vi på säsongen 1986/87.
Det var säsongen där IF Björklöven klev upp på den nationella tronen – och Tre Kronor på den internationella diton.

• SUMMERING ELITSERIEN 1986/87
Elitserien 1986/87 hade en del nyheter att bjuda på. För det första – och det allra viktigaste så åkte inte något lag ur serien eftersom Elitserien till kommande säsong skulle utökas till tolv lag så fick seriejumbon chansen till kvalspel.
Den andra stora förändringen var att om matcherna stod oavgjord efter ordinarie speltid så spelades det sudden death i maximalt fem minuter.
Totalt blev det 33 matcher som gick till sudden death. Av dessa kom endast sju att avgöras. Flitigast att spela sudden death var jumbon MoDo som “tvingades till övertid” elva gånger.

Färjestad och Björklöven dominerade Elitserien 1986/87. Färjestad tog kommandot från början och släppte sedan aldrig greppet om seriesegern. Björklöven började lite halvknackigt men blev bara bättre och bättre.
Luleå som gjorde sin tredje elitseriesäsong kvalificerade sig för första gången till SM-slutspel. Djurgården knep den fjärde och sista slutspelsplatsen i kamp med HV71.
Tabellen blev delad på mitten. Bakom femteplacerade HV71 var det tätt och den stora förloraren blev till slut MoDo som för fjärde gången på fem år tvingades till kvalspel för sin existens.

I övrigt kan man notera följande från Elitserien 1986/87:
Seriesegrarna Färjestad var seriens målfarligaste lag och bäst på bortaplan. Dessutom var man starkast av samtliga i period två och tre. Björklöven var seriens skjutgladaste lag – och hemmastarkaste. Luleå var som starkast i första perioderna, hemma i Delfinen öppnade man alltid i ett furiöst tempo. Djurgården var näst efter Björklöven seriens skjutvilligaste lag. HV71 var seriens minst effektiva lag, gjorde endast mål på vart tionde skott. Brynäs var det lag som sköt minst skott av alla. Startade serien svagt men var under sista fjärdedelen näst bäst. Södertälje inledde starkt, tvåa fram till jul men föll sedan som en sten i tabellen och var i det närmaste uselt på bortais. Leksand hade det tufft under hösten men repade sig en aning mitt under säsongen. Det blev deras räddning. Procentuellt sett var Skellefteås försvar det som läckte mest i serien. MoDo hade en alltför tunn trupp för att kunna utmana.

• MÄSTARNA
1982 föll IF Björklöven i en femte och avgörande finalmatch mot AIK. Fem år senare var man på nytt framme i SM-final och den här gången kom fullträffen. Efter 6-1 i den fjärde finalmatchen mot Färjestad var IF Björklöven framme vid sina drömmars mål – SM-guld.
I semifinalspelet hade IF Björklöven eliminerat Djurgården i två raka matcher. I finalspelet förlorade IF Björklöven första matchen i Karlstad men sedan vann man tre raka och det var inte något tvivel om att det var en värdig mästare som korades.
IF Björklöven var helt enkelt det bästa laget.

Hemma i Umeå ishall var IF Björklöven i det närmsta oslagbart. På vägen mot SM-guldet spelade man totalt 21 hemmamatcher. Av dessa vann man 19! En match slutade med delad pott (mot Färjestad) och enda förlusten kom i elitseriens 16:e omgång när Södertälje vann med 5-3. Det här är siffror som säger allt och egentligen bara kan kommenteras med ett ord: imponerande!

IF Björklöven hade ett lag som var komplett. Det visade man inte minst under SM-slutspelet. Åtta av spelarna togs också ut till den svenska VM-truppen. Målvakten Göte Wälitalo höll världsklass när det gällde som allra mest. Backsidan var ruggigt stark med spelare som Peter Andersson, Lars Karlsson, Roger Hägglund, Calle Johansson, Torbjörn Andersson och Rolf Berglund. Bland forwards fanns det matchvinnare som Lars-Gunnar Pettersson, Peter Sundström, Tore Öqvist, Ulf Dahlén (skyttekung i slutspelet. Det fanns kloka lirare som Matti Pauna, Michael Hjälm, Mikael Andersson. Egentligen skulle man kunna räkna upp samtliga spelare.

Sist men inte minst måste man nämna han som ledde styrkorna – Hans “Virus” Lindberg. Tidigare hade han sju SM-guld som spelare med Brynäs. 15 mars 1987 kunde “Virus” också titulera sig som mästartränare.

Här är namnen på mästarna:
Målvakter:
Göte Wälitalo (41, 0, 0, 0, 0), Jacob Gustavsson (41, 0, 1, 1, 0), Anders Morin (1, 0, 0, 0, 0), Anders Bergström (1, 0, 0, 0, 0).
Backar:
Lars Karlsson (41, 11, 27, 38, 23), Roger Hägglund (34, 4, 17, 21, 44), Calle Johansson (36, 3, 16, 19, 26), Peter Andersson (42, 8, 10, 18, 34), Torbjörn Andersson (40, 6, 9, 15, 28), Rolf Berglund (37, 3, 2, 5, 57), Patric Åberg (18, 0, 0, 0, 20), Niclas Holmgren (5, 0, 0, 0, 2).
Forwards: Lars-Gunnar Pettersson (42, 31, 16, 47, 20), Peter Sundström (42, 24, 21, 45, 52), Mikael Andersson (42, 17, 25, 42, 30), Matti Pauna (40, 11, 23, 34, 18), Ulf Dahlén (37, 15, 14, 29, 22), Tore Öqvist (31, 13, 16, 29, 28), Michael Hjälm (40, 11, 15, 26, 20), Peter Edström (37, 14, 10, 24, 22), Johan Törnkvist (37, 10, 12, 22, 22), Hans Edlund (36, 6, 12, 18, 34), Jon Lundström (31, 3, 3, 6, 12), Pär Edlund (4, 0, 0, 0, 0).
Tränare: Hans “Virus” Lindberg.
(siffrorna inom parentes står i tur och ordning för matcher, mål, assist, poäng, utvisningsminuter under säsongen 1986/87)

• KVALSERIEN TILL ELITSERIEN
Efter fyra av de sex omgångarna låg Väsby sist i kvalserien med en seger och tre förluster. Då var det absolut inte någonting som talade för laget som redan på förhand var utdömt.
Men 4-0 på Västerås i näst sista omgången och 4-2 borta mot Örebro i avslutningen innebar att Väsby IK lyckats med någonting som än idag anses vara den största bragden någonsin bland våra svenska klubblag.
Väsby IK tog sig till kvalserien genom att besegra Västra Frölunda och Hammarby i play off men ansågs ändå vara chanslöst i resonemanget kring elitseriebiljetterna.
MoDo AIK var överlägset i kvalserien och deras elitserieexistens var aldrig hotad. Sista omgången av kvalserien blev en thriller. Västerås tog emot MoDo inför en i det närmaste överfylld Rocklundahallen och visste att seger skulle innebära en plats i Elitserien. Örebro suktade efter en elitseriecomeback och hoppades på hjälp från MoDo. Skulle ångermanlänningarna vinna i Västerås behövde Örebro “bara” besegra Väsby så skulle saken vara klar.
Alla om och men ställdes på kant. Västerås lyckades endast nå 2-2 trots ledning med 2-0 mot MoDo. Väsby marscherade fram till 4-0 ledning efter två perioder i Örebro. Visserligen reducerade hemmalaget två gånger i slutperioden men längre än så nådde man inte. I Västerås gick matchen till sudden death. Ett mål för hemmalaget hade inneburit Elitserien men det blev inte så och Väsby som stod på isen och lyssnade på radioreferatet från Västerås kunde jubla.

TRE KRONOR
Efter 25 års väntan vann Tre Kronor VM-guld. Tommy Sandlin och Curt Lindström förde Tre Kronor till det fjärde guldet i ordningen.
Men det var massor av dramatik och kalabalik bakom triumfen i Wien. Kalabaliken gällde Västtysklands forward Miroslav Sikora. Han hade tidigare under karriären spelat JVM för Polen och det var något som Finland snappat upp och protesterat mot. Protesten godtogs av IIHF och det innebar bland annat att Tre Kronor var utanför slutspelet. Men fallet gick vidare till en civil domstol i Wien och efter ytterligare några turer så gällde de sportsliga resultaten.
Tre Kronors resultat under grundserien var i tur och ordning 3-0 mot Västtyskland, 6-2 mot USA, 2-3 mot Tjeckoslovakien, 12-1 mot Schweiz, 4-3 mot Kanada, 1-4 mot Finland och 2-4 mot Sovjet.

I slutspelet inledde Tre Kronor med 3-3 mot Tjeckoslovakien sedan Håkan Loob kvitterat med 39 sekunder kvar. Det följdes av 2-2 mot Sovjet sedan Tomas Sandström kvitterat på passning från Loob 18.39 in på slutperioden. Det målet är ett av de mest klassiska någonsin i landslagssammanhang. I sista matchen krossades Kanada. Tre Kronor vann med 9-0 och när sedan Sovjet vann mot Tjeckoslovakien så var Tre Kronor världsmästare.
Bengt-Åke Gustafsson var svensk poängkung under VM, elva. Håkan Loob sköt flest mål, fem.

Här är namnen på mästarna:
Målvakter:
Peter Lindmark, Åke Liljebjörn, Anders Bergman.
Backar:
Anders Eldebrink, Tommy Albelin, Mats Kihlström, Lars Karlsson, Magnus Svensson, Peter Andersson, Robert Nordmark.
Forwards:
Thom Eklund, Thomas Rundqvist, Matti Pauna, Håkan Loob, Mikael Andersson, Bengt-Åke Gustafsson, Peter Sundström, Jonas Bergqvist, Lars-Gunnar Pettersson, Håkan Södergren, Lars Molin, Tomas Sandström, Anders Carlsson.
Förbundskaptener:
Tommy Sandlin, Curt Lindström.

Totalt spelade Tre Kronor 31 landskamper under säsongen. Det blev 19 segrar, tre oavgjorda och nio förluster. Målskillnaden var fina 123-88. Håkan Södergren var poängkung under säsongen med tio mål och 12 assists, totalt 22 poäng. Lars-Gunnar Pettersson sköt flest mål, tolv. Bengt-Åke Gustafsson levererade flest assists, 13.