Hockeyvåren närmar sig med stormsteg och en som hoppas att den ska bli guldkantad är Johan Ryno.
Han har tidigare under sin karriär varit med om avancemang upp till SHL.
Nu har han siktet inställt på att för första gången lägga beslag på SM-bucklan.
– Det är många lag som är med i racet – och vi är definitivt ett av dem. Under mina år i Färjestad så har vi inte fått till det i slutspelet – det är dags nu, säger Ryno som i den här intervjun bjuder på öppna och ärliga svar kring sin karriär så här långt.
Han var lagkapten i Leksand och de två senaste säsongerna har han varit en av kaptenerna i Färjestad.
– Visst är det ärofyllt att ha en bokstav fram på tröjan. Man känner lite extra ansvar för lag och förening. Men det viktigaste är att man fortsätter vara den person man alltid har varit. I en roll som en del i en kaptenstrojka så handlar det många gånger om att vara en länk mellan tränare och spelare, samt att också ta lite obekväma diskussioner emellanåt om det är någonting som man vill förändra, säger Ryno faktiskt tillhör den mindre vanliga skaran av elitspelare som inte har gått något hockeygymnasium.
– Jag sökte och kom in på både hockey- och orienteringsgymnasium men det slutade med att jag tackade nej till båda, säger Ryno och utvecklar det hela:
– Det handlade kort och gott om att jag inte var redo att flytta hemifrån. Jag fick chansen i A-laget i IFK Hallsberg i samma veva och för mig var då det bästa att få bo kvar hemma, gå klart i skolan innan det var dags att åka iväg på nya äventyr.
Det många kanske inte känner till kring Ryno är att han var en mycket stor talang inom orientering – en idrott han höll på med upp till 15-16 års ålder.
– Det var mycket idrottande i ungdomsåren. Jag har också spelat handboll och badminton, samt att vi i garaget hade ett pingisbord som användes minst sagt flitigt, säger Ryno.
Hur hittade du in på hockeyn?
– Jag hade två äldre bröder som spelade så jag har nog varit i ishallar sedan jag var typ två år. Jag såg upp till dem och ville göra det de gjorde. De orienterade också och därför blev det också den idrotten för mig.
Var det någon gång tvekan om vad du skulle välja?
– Det kändes väl som att hockeyn var nummer ett. Men med tanke på att jag sökte både hockey- och orienteringsgymnasium så är det väl ganska tydligt att det fanns olika möjligheter.
Men det blev hockey för Ryno och säsongen 2004/05 fick han sitt genombrott när han spelade med Kumla i Hockeyettan.
– Det är en säsong som jag aldrig kommer att glömma. Det var min första säsong i en annan klubb än moderklubben. Jag gick på gymnasiet hemma i Hallsberg och spelade i Kumla en dryg mil bort. Lagkamraterna jobbade på dagen och sedan var det träning på kvällarna. Det gick bra för mig under säsongen och efter att vi spelat klart så fick jag göra debut i juniorlandslaget, någonting jag aldrig tidigare hade varit aktuell för. Men det innebar också ett problem så till vida att isen i Kumla togs bort i början av mars och landslagsturneringen var inte förrän i april. Men Torgny Bendelin som var förbundskapten för juniorlandslaget löste det på ett sätt som för alltid är ett minne jag kommer att bära med mig. Tre Kronor under ledning av Bengt-Åke Gustafsson hade drygt två veckors träningsläger i Hovet i Stockholm och där fick jag vara med. Det var häftigt och glädjefyllt. Sedan samma sommar så draftades jag av Detroit Red Wings så man kan säga att just den där säsongen hände det mycket, berättar Ryno.
Det har hänt massor i Rynos hockeykarriär efter den säsongen. Han har spelat i både HockeyAllsvenskan och SHL, samt hunnit med en höst i Nordamerika också.
När du blickar tillbaka – vad skulle du säga är ditt främsta hockeyminne?
– Det är avancemangen till SHL med AIK respektive Leksand. Man spelar för att vinna säsongens sista match och att stå där vid den tidpunkten är en obeskrivlig känsla. Jag vet inte om det är skillnad på ett avancemang jämfört med att vinna ett mästerskap eftersom jag ännu inte upplevt det sistnämnda. Förhoppningsvis får man vara med om det under våren.
Vi vänder på det – värsta hockeyminnet?
– Det är uttåget ur SHL med Leksand. Jag var lagkapten och hade skrivit långtidskontrakt med klubben och trodde jag skulle vara där lång tid. Så blev det inte och visst är det ett riktigt dystert minne.
Vilka har betytt mest för dig under din karriär?
– Det är utan tvekan min sambo och blivande fru. Hon har varit med på resan under 13 år. Alltid stöttat och tagit hand om allting. Hon är en riktig klippa.
Med spel på elitnivå sedan 2005 så har Ryno haft många olika tränare. Vissa – eller rättare sagt de allra flesta har han kommit bra överens med. Men det finns också undantag.
– Den som jag kommit sämst överens med är Stephan ”Lillis” Lundh. Nu hade jag inte honom under så lång period. Det var när jag var i Frölunda och bokfördes för 14 matcher men jag satt mest på bänken. Känslan jag har efter den perioden är att han aldrig pratade med mig. Om känslan är rätt eller fel vet jag inte men jag kan konstatera att han inte lärde mig någonting i alla fall, säger Ryno.
Bästa tränaren?
– Det är Andreas Appelgren som jag hade under nästan fyra år i Leksand. Som person var han behaglig och som tränare fick han fart på min karriär. Appelgren är helt klart den tränare jag vill lyfta fram.
Vem är den bästa spelaren du lirat tillsammans med?
– Säsongen vi gick upp med Leksand så spelade jag med Filip Forsberg. Han var bra då men har sedan blommat ut ytterligare. Men man såg verkligen hans kvalitéer redan den säsongen. Vill också nämna ytterligare en spelare från den säsongen och det är Mattias Timander. Han kanske inte syntes så mycket men var precis hur bra som helst i försvaret.
Bästa du mött?
– Man har mött många bra i SHL och även när man spelat med Tre Kronor. Men jag säger ändå Sidney Crosby som jag mötte i en träningsmatch i Nordamerika. En fantastisk spelare.
Värsta motståndaren?
– Skulle nog säga Magnus Häggström. Rent generellt är han inte någon ful spelare men mot mig var han det, säger Ryno och syftar på en händelse i Direktkvalet till SHL 2015.
Finns det någonting du ångrar från din karriär?
– Ångrar kanske inte är rätt ord men det första jag tänker på är att jag önskat jag hade hittat rätt i fysträningen tidigare i karriären. Vid 20 års ålder så tvingades jag till operation för diskbråck. Den traditionella styrketräningen funkade inte för mig och det är synd att man inte kom underfund med det tidigare.
Finns det någon egenskap från någon annan spelare som du gärna haft i din repertoar?
– Jag hade gärna haft Joakim Nygårds skridskoåkning. Han har en helt fantastisk fart.
Inledningsvis var vi inne på att Ryno också var en stor talang i orientering.
Vi övergår nu till spekulationer.
Om du inte valt att satsa på hockey vad hade det då blivit?
– Jag tror faktiskt jag hade utbildat mig. Mina bröder är utbildade på universitet. Jag tror jag hade följt deras fotspår.
Hade du något drömyrke som barn?
– Alla tyckte väl att brandman och polis var häftigt. Det tyckte jag också. Men jag kan inte säga att jag hade något speciellt drömyrke.
När Ryno debuterade i juniorlandslaget så var det en speciell händelse i samband med det när han fick möjligheten att träna med Tre Kronor. När det 2014 var dags för debut i Tre Kronor så finns det också en speciell händelse.
– Jag blev pappa på lördag och dagen därpå skulle vi åka till Schweiz med Tre Kronor. Jag hade bra snack med Pär Mårts om allting, både innan och efter förlossningen. Det slutade med att jag i samråd med min sambo bestämde att jag skulle åka med Tre Kronor.
När vi nu skriver mars 2019 så är SM-slutspelet i antågande. Ryno har sin målbild klar:
– Det är dags för oss i Färjestad att få till det i SM-slutspelet: Vi ska göra någonting bra.
FAKTA JOHAN RYNO
Ålder: 32.
Födelseort: Örebro.
Position: Forward.
Moderklubb: IFK Hallsberg.
Nuvarande klubb: Färjestad BK.
Klubbar under karriären: IFK Kumla, IFK Arboga, IK Oskarshamn, Frölunda HC, AIK, Timrå IK, Grand Rapids Griffins, Djurgårdens IF, MODO Hockey, Leksands IF, Färjestad BK.
Meriter: Avancemang till SHL med både AIK och Leksand.
Drömfemman med honom själv på en centerposition: Oscar Alsenfelt, han var hur grym som helst säsongen vi gick upp med Leksand – Jesse Virtanen, Linus Hulström – Joakim Nygård, säger bara wow kring hans skridskoåkning, Johan Ryno, Jacob Blomqvist, en bra spelare och en fantastiskt rolig människa att ha omkring sig.
Artikeln publicerades i Tidningen Hockey (Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning) 1-2019.