Han är ångermanlänningen som firade sina triumfer i Gästrikland, och också i Medelpad.
I Medelpad och Timrå IK har Anders Huss också blivit kvar.
De 15 senaste säsongerna som materialare, och innan det hann han också med roller som assisterande tränare och team manager.
– Första gången jag åkte skridskor blev jag frälst i hockeyn, och så har det fortsatt, säger Anders Huss.
FAKTA
Namn: Anders Huss.
Ålder: 61.
Födelseort: Sollefteå.
Position: Forward.
Moderklubb: Långsele AIF.
Klubbar under karriären: Brynäs IF, Timrå IK.
Mästerskapsmedaljer: VM-guld, VM-silver, EM-guld, SM-guld x 2, SM-silver.
Övrigt: Var med om avancemang till Elitserien med Timrå.
Matcher och mål i Tre Kronor: 55 matcher – 6 mål.
Drömfemman som han spelat med och med honom själv på en forwardsposition: ”Pekka” Lindmark – Anders Eldebrink, Tommy Samuelsson – Peter Forsberg, Mats Sundin, Anders Huss.
Växer man upp i Ångermanland, strax utanför Sollefteå, brukar det vara vanligt att man hamnar i MoDo som elitspelare.
Men inte Anders Huss.
Han flyttade i stället söderut, till Gästrikland och Brynäs.
– Hade MoDo varit ihärdigare hade det mycket väl kunnat bli spel där. Jag var ofta i Kempehallen och såg på MoDo i Elitserien. Nu blev det istället en flytt till Gävle och Brynäs som 17-åring. Det som underlättade den flytten, och som gjorde att mina föräldrar kände sig trygg, var att jag hade en moster i Gävle, säger Anders Huss som tidigt hittade in i ishockeyns värld:
– Jag fick mina första skridskor av en två år äldre kompis. Direkt jag började åka blev jag frälst. Det var bara ishockey i min skalle. När det snöade skottade och plogade jag planen själv på Faxängen så det gick att åka.
Andra idrotter under ungdomsåren?
– Jag spelade fotboll tills jag var 15 år, det var i Västra BK och jag höll till som mittfältare och anfallare.
Men som ni förstår av inledningen av den här texten var det aldrig någon tvekan kring valet av idrott. Det var ishockey som gällde.
Brynäs IF och Timrå IK är de två klubbar som Anders Huss representerat på elitnivå, som spelare och som ledare.
Med Brynäs har han vid två tillfällen vunnit SM-guld, och vid det andra tillfället, 1999, var det Huss som fick ta emot SM-pokalen Le Mat och höja den mot taket i Kempehallen.
– Att vinna mästerskap är någonting speciellt. När man kämpar en hel säsong tillsammans och sedan står där som vinnare i slutet är svårt att sätta ord på. Självklart är det också otroligt stort att vinna VM-guld, men det skiljer sig en del. Det var också stort om att få vara med om avancemang till Elitserien med Timrå, säger Huss.
Vem är den bäste tränaren du haft?
– Det finns två som jag vill nämna. Tommy Sandlin i rollen som tränare, hur han lärde ut grundspel och teknik. Sedan har vi Conny Evensson som är den bäste coachen jag haft.
Vi vänder på det, tränare du kom mindre bra överens med?
– Ärligt talat har jag haft förmånen att inte haft någon sådan.
Vilka har betytt mest för dig under alla år?
– Farsan, Åke, som under alla ungdomsår alltid ställde upp och skjutsade mig.
Anders Huss har som spelare nästan 900 matcher på elitnivån. Som ledare växer det antalet till betydligt mer än det dubbla.
Lagkamrater han haft är såklart många, otroligt många.
Bäste du spelat med?
– Jag säger Peter Forsberg och Mats Sundin. Två otroligt duktiga spelare, och dessutom ödmjuka och fina människor.
Bäste du mött?
– Där säger jag Mario Lemieux.
Värste spelaren du mött?
– Ska jag tänka på någon som varit bra och samtidigt jobbig så kommer jag ihåg när jag debuterade i Vikingarna. Vi mötte Sovjet och i det laget spelade Igor Larionov. Herrejisses så skicklig han var och dessutom hade han hur mycket ork som helst. Jag kommer ihåg att vi kunde byta in tre olika kedjor som ställdes mot honom på isen. Han bara spelade och spelade.
Värsta hockeyminnet?
– Det är under min tid som materialare i Timrå, när vi åkte ut ur SHL efter att ha förlorat den sjunde och avgörande matchen mot Oskarshamn på hemmaplan.
Någon annan händelse, stort som smått, som du aldrig glömmer?
– Finns en som verkligen etsat sig fast i minnet. Det var när jag var i juniorlandslaget på läger i Gimo, Tre Kronor var också där. När vi sedan skulle åka iväg, och vi skulle åka tidigt på morgonen, hade några av spelarna i Tre Kronor lagt våra kläder, och då främst underkläderna, i blöt. Det var inte så skönt. Men vi tog vår revansch kan man säga. Vi gick iväg och köpte surströmmingsburkar. Vi öppnade dem och fixade fin odör på deras utrustning. Vi tryckte ned surströmmingar i deras axelskydd. Jag kan säga att de inte blev glada, och med facit i hand förstår jag dem. Men där och då var det roligt.
Finns det någonting från din karriär som du ångrar?
– Jag skulle stått på mig mer när jag var på camp med Washington Capitals.
Förebilder?
– Börje Salming.
Drömyrke som barn?
– Brandman. Jag fick också möjligheten att under sju år i Gävle jobba inom brandkåren.
Finns det något som hade kunnat stoppa din karriär?
– Jag tror inte det. Visserligen hade jag tungt inledningsvis i Gävle. Jag skulle spela i A-juniorerna men tränaren sa till mig att jag skulle vara med B-juniorerna. Där och då var det tufft och jag minns att jag ringde hem till mamma och sa att jag ville hem. Men hon talade mig tillrätta, jag knöt näven och bevisade för tränaren att jag skulle vara med i A-juniorerna. Så blev det också.
Vilken egenskap, från vilken spelare och vad, skulle du velat haft?
– Mats Sundins storlek, Peter Forsbergs tuffhet. Och framförallt deras spelsinne.
I Tre Kronor spelade Anders Huss under totalt fyra säsonger och 1992 blev han världsmästare.
Han har också spelat i juniorlandslagen och i B-landslaget Vikingarna.
– Med landslagen har man fått uppleva mycket, och se många olika platser. Att dra på sig de tre kronorna på bröstet är en stor ära. Hockeymässigt har det också varit häftigt, att spela internationella matcher lärde mig massor, säger Huss som kommande säsong går in på den 16:e i ordningen som materialare i Timrå.
Vad tror du om kommande säsong för Timrå IK?
– Jag hoppas att gruppen blir ännu starkare. Jag hoppas också att vi håller hela säsongen. Vi var inte som bäst när det gällde som mest den här säsongen, det hoppas jag vi kan råda bot på. Vidare hoppas jag att de yngre som nu kommer in sätter press på vårt äldre garde, då kan det bli riktigt bra.
TEXT: PATRICK EDLUND. FOTO: BILDBYRÅN.